De byggde landet ( 29 )

Nu har vi att möta vinter och politik.
Där finns våra svar skrivna.
Ingen kommer undan.
Hög som låg.
Nordvästliga vindar avslöjar sig genom enminutersintervallers ständiga malande ljud.
Flygplan i omlopp.
De har blivit en klocka att ticka.
Lätt att missa i det allmänna larmet.
En urtavla sätter den tid.
Något väntar.
Någon väntar.
Några väntar.
Om sommaren en fågel av blod och liv.
Om vintern av järn och utsläpp.
Människan. Håll till godo.
Varsågod och skölj medan förhandling pågår.
Det blir inte lätt för någon.
Politiken styr.
Politiken styr allt.
Demokrati eller tyranni.
Genom tider kan de ses ha avlöst varandra.
Vi har endast tillåts se och känna verkningarna av dem båda.
På gott och ont har vi haft vår fria vilja.
Att välja är svårt.
Det kräver aktivt val.
Den möjligheten har vi inte utnyttjat när vi haft den i handen.
Det gör ont att se.
Under tiden tyda och hålla till godo med metaforen, tryggt vid vår sida går den.
Det ligger en penna i handen.
Den skall visa väg men börjar bli för smal att greppa och svår att styra.
Eller är handen bara klumpig.
Lite försiktig.
Nej pennan är ovanligt smal.
Det får åtgärdas, ty den får större och större betydelse.
Bland politik och beslut.
De bara väntar.
Väntar gör också torpederna.
Starka och stora.
Med skottsäkra västar och vapen beredda att användas.
I kön en vardag i mataffären skrider han in.
Trygg då han äger.
Farligheten lyser som en kall gloria omkring honom och han möter ingens blick.
Han är en viktig person.
Tala i mobil.
Ta plats.
Beredd att utföra vad som förväntas.
Gränser finns inte i hans värld, då de sedan länge är överskridna.
Torpederna.
De är mitt ibland oss.
Om man är uppmärksam och ser.
Det gör vi inte.
Människan ser ner i mobiler och plattor.
Vi ser ingenting vi möter i vår iver att se på givna former skapade för ögon och hjärna att fångas av.
Där tror vi oss finna svaren.
Svaren finner vi aldrig där.
Särskilt inte att undvika torpeder när de cirkulerar i rummet.
Varför ser vi inte.
Varför ser inte människan.
Varför hör vi inte.
Varför hör inte människan.
Det började som en droppe i en öppen hand men ingen såg den.
Fåglarna sjöng mycket den våren.
Vad sjöng de om. För vem.
Vad ville de säga.
Ingen vet.
Vi har alla att vänta och se.
När nordvästliga vindar ger snö i september.
Innan löven lämnats tid att lämna grenen. Innan frosten tar dem.
Då får man se upp.
När vi för upp sluträkning från föregående sommar blir förlusterna tydliga.
Det blir svår för människa och torpeder.
Torpederna är en ny aktör.
Vi känner dem inte men ingår i deras plan.
Att skrämma människan till tystnad.
När naturen tar kommandot tystnar människan och tvingas följa.
Solen have no mercy.
Inte heller över torpeder när de törstar och gömmer sig i hatt och rock.
När människan inte länge tur.

Författare:

Publicerat

Dela: