Ett decennium

Hon har målat kladdiga streck av kåda under sina ögon och rakt över näsan. Blundar. Landskapets ändlösa vidder, flodens skönhet, höstsolen och den svala vinden. Allt fyller henne med en glad förväntan inför framtiden.

Att äntligen kunna få vara helt i stillhet. Stanna kvar på ett ställe. Vila mellan sina båda skift och färdas vindlöst i denna värld.

Hon har länge marscherat, steg för steg, bara av gammal vana och så snart hon stannade till föll hon ihop. Hungrig och trött. Var och en väljer själv, hon förstod det nu, men det här måste ske medan orken finns och efter det: aldrig någonsin ge efter.

Hon känner på sig att det är dags att tala ut. Hon vill att ni ska få veta hur det verkligen är. Egentligen ligger till.

Författare:

Publicerat

Dela: