Förföljaren

Förföljaren

Måste skynda mig innan han hinner ikapp mig. Han kommer närmare och närmare. Känner hur han flåsar mig i nacken. Hans steg är tunga och bestämda. Bara jag hinner med tåget som åker om en minut. Vänta lite, jag kanske bara inbillar mig? Han kanske inte alls förföljer mig. Jag hoppas att jag har fel! Gud bara jag hinner med tåget. Började springa lite lätt och kunde känna hans steg strax bakom mig. Vågar jag vända mig om? Nej, strunt samma! Jag rusade in i tåget och satte mig längst fram som vanligt. Vände mig om för att se om han satt i närheten men det gjorde han inte som tur var. Kände mig lättad med detsamma.

Mitt framför mig satt en vacker tjej med ett otroligt vackert leende. Hon kunde inte ta bort blicken från mobil telefonen. Verkade vara självupptagen med sitt eget utseende, vilket fick mig att må illa. Helt plötsligt hörde jag någon spy på tåget, det var en kvinna i medelåldern. Tågkontrollanten som var av kvinnligt kön skyndade sig hastigt till henne och började gapa;

-Nu är det andra gången jag säger till dig, du får gå till toaletten om du ska hålla på och spy. Förstår du vad jag säger?

Kvinnan svarade inte. Kontrollanten fortsatte;

-Förstår du svenska? Inte spy här. Toalett finns där borta sa hon samtidigt som hon gestikulerade.

- Ingen fara, allt bra med mig sa kvinnan.

- Nej det är inte bra svarade kontrollanten. Du kan inte spy här inne på tåget, du kan vara magsjuk. Jag ska prata med lokföraren. Är strax tillbaka.

Kontrollanten sprang in till lokföraren. Resenärerna verkade vara uppskrämde av kvinnan som spydde. Jag var bara glad över att slippa mannen som förföljde mig. Eller mannen som jag trodde förföljde mig. Tåget tvärstannade nu. Från kabinen sprang både lokföraren och kontrollanten ut som om det hade börjat brinna på tåget. Rädslan började sprida sig som ett virus.

-Du måste omedelbart lämna tåget sa lokföraren med en bestämd röst.

Dörrarna öppnades och lokföraren pekade med handen så att kvinnan skulle förstå.

-Nej Nej, inga problem, inte ut sa kvinna som nu själv inte verkade förstå vad som pågick.

-Du är magsjuk och kan smitta oss allihop, förstår du det? Vrålade kontrollanten. Du måste ut! Jag vill inte bli smittad, ingen här inte vill bli smittat. Du utsätter oss alla för en risk.

Lokföraren tog tag i hennes arm lite lätt och försökte visa henne vägen ut men kvinna vägrade resa på sig. Resenärerna började leta efter andra plaster, långt bort från kvinnan som spydde. Resenären som satt närmast mig på motsatts sida, tog sin ryggsäck och sprang därifrån som om det vore en bomb som skulle utlösas. Bara jag, tjejen framför mig med mobil telefonen och två andra resenärer satt kvar på sina platser. Kunde inte sluta tänka på hur gammal tjejen som satt framför mig var. Kanske 20, kanske 25, Kanske 19. Det är så svårt att avgöra. Ska jag prata med henne tänkte jag. Nej, kanske dålig stämning just nu. Varför ska jag prata med en tjej som är så självupptagen. Hon putar med läpparna och tar en selfie. Hur mogen kan hon vara? Hon måste vara ung med tanke på sitt beteende. Lokföraren och kontrollanten försökte ivrigt få ut kvinnan som spydde tidigare. Varför trakasserar de henne? Tänkte jag. De har ingen rätt att köra ut henne från tåget. Hur vet de att hon är magsjuk? Hon kan ju lika gärna vara gravid eller åksjuk.

-Vi måste åka vidare, du kan ta ett annat tåg som åker senare. Vi kan inte vänta mer sa lokföraren.

-Nej jag… jag nästa station sa kvinnan.

-Antingen så går du ut eller så får du gå på toaletten. Förstår du? TOALETT!

-Okej, jag gå toalett sa kvinnan med en mycket darrande röst.

Kvinnan reste sig upp, vände sig om och gick sakta mot toaletten. Hon hade en svart Hijab på sig och var ganska kraftigt byggd. Hon verkade vara gråtfärdig men jag tittade inte på henne särskilt länge, ville inte få henne att känna sig obekväm. Hon gick förbi mig med en sorgsen min.

-Mer än så kan vi inte göra sa Kontrollanten. Vi fick henne åtminstone att gå på toan.

-Ja, mer än så kan vi inte göra, tyckte att vi löste det bra sa lokföraren.

Tåget började rulla vidare och allt var i sin ordning nu. Tjejen framför mig var så upptagen med sin mobil att hon knappt var medveten om vad som just hade inträffat. Tåget stannade på nästa station. Två av de resenärer som stannade kvar på sin plats pratade med en hetsig ton. Det var två väninnor med ganska olika uppfattningar om saker och ting. Den ena kvinnan hade en guldring på sig, den andra hade ett halsband av pärlor runt nacken.

-Fattar inte att hon inte ville lämna tåget? Om någon gav mig en sådan order hade jag dött av skam ifall jag inte gjorde som jag blev tillsagd. Att hon inte skäms! Men hon kommer från en annan kultur så de kanske inte är så konstigt sa Kvinnan med halsbandet.

-Jag tror inte hon förstod vad som pågick direkt, hon verkade inte kunna svenska så bra! Och varför skulle hon lämna tåget, hon har inte gjort något! De har ingen rätt att slänga ut henne på detta förolämpande och förnedrade sätt sa kvinnan med guldringen med en irriterad och bestämd ton!

-Hon kan nog svenska bättre än vad vi tror, hon spelar bara dum. Hon ville inte lämna tåget bara. De är sådana! Och de har visst rätt att slänga ut vem de vill. Hon var ju dessutom en risk för oss alla. Vill du bli magsjuk? Vill du det?

-Risk för oss allihop? Kvinna spydde bara för att hon mådde dåligt. Vi vet ju inte ens varför hon mådde dåligt, hon kanske inte ens var magsjuk. Tänk om någon försökte slänga ut dig från tåget? Hur skulle du känna dig?

-Jag skulle ha lite heder i mig och gå ut. Jag brukar inte vara på ställen där jag inte är välkommen. Men du ska alltid försvara de!

-Förvara vem?

-Muslimerna. Du ska alltid vara så muslimvänlig hela tiden och det stör mig sa kvinnan med halsbandet.

-Du pratar ju som om alla muslimer vore onda av naturen, som om de är våra fiender. Hör bara på dig själv.

-Jag menar inte alla så klart.

-Vi har redan gått igenom det här hundra gånger. Nej inte alla, men de flesta menar du.

-Du har inga fördomar mot någon, du ser det bästa i människor. Det gör inte jag. Du tror att invandringen kommer gynna Sverige ekonomiskt i längden. Det är din politik som lett till rasismens tillväxt. Sedan 1981 har invandringen bara belastat Sverige. Titta bara på statistiken.

-Du har så fel! Du har köpt sverigedemokraternas propaganda och ändå röstar du på Vänsterpartiet. Invandrare byggde upp Sverige historiskt sett. Lyssna här; Mer folk i ett land leder till mer jobb. Ju mer människor som jobbar, desto mer skatt betalas vilket berikar vårt välfärdsystem.

- De flesta som kommer till Sverige jobbar inte, vilket leder till mer och mer segregation. Det belastar och förstör vår välfärd som vi byggt upp. Jag kan säga att jag redan är orolig för min pension.

-Du är ju patetisk! Hur kom du fram till den slutsatsen att de flesta invandrare inte jobbar.

-Kolla bara statistiken, Arbetsförmedlingens sida visar att 25 procent utav alla inskrivna inte jobbar!

-Du och din statistik, du måste lära dig att sätta statistik i ett sammanhang. Först och främst är det inte 25 procent utan 17. Och för det andra så har de flesta svårt att få jobb. Du såg hur det var svårt för mig trots att jag hade utbildning, erfarenhet och kontakter. Vem vill anställa en Ahmed Mostafa? Många andra nyanlända kanske läser samtidigt på SFI eller Komvux. Du måste sätta siffrorna i ett sammanhang och sluta generalisera och vara så främlingsfientlig.

-Är jag rasist nu för att jag tänker annorlunda? Man får inte kritisera något utan att bli stämplad som en rasist idag!

-Därför att du uttalar dig rasistiskt. Du tror att de flesta invandrare har låg arbetsmoral och att de bara utnyttjar det svenska välfärdsmodellen! Du tror att invandrare bara kommer belasta vår stat och inte bidrar till något? Både högern och vänstern inom det politiska spektrumet har alltid varit överens om att invandring är något positivt för Sverige. Forskning visar samma resultat, men du säger tvärtom precis som Åkesson. Det är bara hat och fördomar som kommer ut ur din mun.

Mannen som verkade förfölja mig satte sig precis bakom mig. Vad gör han här tänkte jag högt i mina tankar. Varför kommer han hit nu? Lugn! Han kanske också blev rädd för kvinnan som spydde. När hon gick till toaletten längst bak i tåget så måste han ha blivit rädd och satt sig här. Varför skulle han förfölja mig? Det finns ju ingen anledning. Jag inbillar mig säkert. Lugn! Jag är bara paranoid. Kvinnorna fortsatte diskussionen;

-Du säger alltid hur viktigt det är att följa den svenska lagen. Så länge alla följer den svenska lagen så har du inga problem med någon människa oavsett vart han/hon/hen kommer ifrån, men du pratar mestadels om hur andra kulturer avviker från svenska kultur sa kvinnan med guldringen.

-Jag står fast vid vad jag har sagt. Det viktigaste är att följa den svenska lagen och de flesta invandrare gör inte det. De vill ha sina egna lagar och regler i Sverige!

-Vad bygger du resonemangen på? Fördomar återigen! Om en kvinna inte vill hälsa med handen, bryter hon mot den svenska lagen?

-Nej det gör hon inte svarade kvinnan med halsbandet med en suck.

-Precis, det är en kulturgrej, så varför stör du dig på det? Du sa att man inte behöver anpassa sig till svensk kultur. Vad är problemet nu?

-Det är så fel att inte hälsa med handen. Det är bara fel.

-Men många svenskar brukar ju inte hälsa med handen sa kvinnan med guldringen.

-Men det är en annan sak svarade kvinnan med halsbandet.

-På vilket sätt är det en annan sak?

-Jag tycker inte att de passar in i Sverige. Alla passar inte in här!

-Så de passar inte in nu!

Jag började bli trött på diskussionen, ville bara vila lite på tåget efter jobbet. Kunde inte slappna av nu, speciellt inte när mannen satt precis bakom mig. Ska jag vända mig om? Bara för att se vad han gör. Jag funderade ett tag medan hjärtat dunkade snabbare och snabbare. Jag vände mig snabbt om och låtsades titta bak. Han stirrade på mig med ett sjukt leende. Jag vände mig snabbt tillbaka. Fan! Det är ingen inbillning, han förföljer mig. Vad vill han? Jag måste ut härifrån. Jag kan inte andas. Jag kommer få panik!

Diskussionen mellan kvinnorna blev bara hetsigare och hetsigare

-Vad har de andra länderna gjort? Hur många immigranter har de tagit emot? Finland och Kanada har inte gjort ett skit, de tar emot 10 immigranter och gör en stor sak av det. Det är inte rättvist! Sa Kvinnan med halsbandet.

- Den retoriken använder du som skydd för att inte visa vad du egentligen tycker. Du talar om att andra länder ska ta sitt ansvar och hjälpa immigranter, men egentligen handlar det om att immigranter inte ska komma hit. Ju mindre immigranter som kommer, desto bättre.

-Nej, det handlar om att alla ska ta ansvar. Det är din politik som odlar rasism.

-Min politik? Min politik gör allt för att hjälpa immigranter!

-Ja och vad händer? Människor blir mer och mer främlingsfientliga!

-Dina åsikter har ju ingen logik! Det är som att säga så här; Hade det inte varit så många judar i Tyskland så hade det inte blivit någon förintelse. Fler judar leder till mer rasism.

Jag orkade inte lyssna mer. Ville bara komma ut ur tåget och gömma mig ifrån den här galningen som nu förföljde mig. Vilken psykopat! Han bara sitter där bakom mig och glor. Vilket förskräckligt leende. Tåget stannade på Uddevalla östra. Jag gick ut med hastiga steg. Tog bakvägen, under den lilla tunneln, förbi Sinclair och sedan raka vägen ned för Kungsgatan. När jag var vid torget, vände jag mig om för att se om jag var förföljd och visst var jag det. Han var 10 meter bakom mig. Tänk om jag inbillar mig allt? Tänk om allt bara är en ren slump? Jag svängde in på varvet för att se om han skulle följa efter.

Kom in i varvet, beställde en gin och tonic. På andra sidan av krogen såg jag några bekanta som vinkade på mig.

-Kom och sätt dig här.

Jag satte mig med dem. Tittade ut men såg inte mannen som förföljde mig.

-Kommit från jobbet eller? Frågade Simon.

-Ja, Vad gör ni här frågade jag.

-Vi är på personalfest.

-Så tidigt?

-Ja, vi slutade redan 15.00. Vi har suttit här ett tag. Ska till baren, vill du ha något att dricka?

-Nej tack, det är lugnt för min del.

Tittade ut men inget där. Kände mig bekväm med grabbgänget. Slukade min gin och tonic så fort att jag behövde ladda om.

-När du ändå är på väg till baren, beställ en öl till mig sa jag.

-Vilken vill du ha frågade Simon?

-Falcon blir bra.

Fick den fantastiska rus känslan och kände mig glad för stunden. Hade näsan glömt av mannen som förföljde mig. Tog inte lång tid innan jag förstod vad de diskuterade om. Jag försökte sätta mig in i diskussionen. Temat till min besvikelse var varför invandrare begår så mycket brott i Sverige.

-Invandrare tillhör underklassen, de lever i segregation och utanförskap och har svårt att integrera sig. Inte för att de inte vill integrera sig utan för att de inte kan. Många får inte jobb för att de har fel namn, vilket i sin tur leder till missnöje och misär. Och vad händer då? Jo man drar sig till kriminalitet! Så ser det ut i alla länder som har en tydlig underklass. Sverige är inget undantag. Man vill anställa fler poliser så att det blir tryggare i samhället men det gör saken bara värre. Poliserna kan inte erbjuda dessa ungdomar jobb! Man bränner inte bilar för skojs skull, utan för att man är missnöjd över något sa Markus med en väldigt överlägsen ton.

-Håller delvist med sa Simon som nu var tillbaka på sin plats. Det är en klassfråga men jag tror att det mest beror på föräldrar. Invandrarföräldrar tar inte ansvar får sina barn som vi gör. De kommer från en annan kultur där man låter ungarna vara ute sent på natten.
-Men vänta lite Simon inflickade Markus. Var det inte så att vi SVENSKAR fick vara ute hur länge som helst! Har du glömt bort våra barndomsvänner som var invandrare. Hur länge fick de vara ute? Deras mammor ropade in de vid 20.00. Har du glömt vad de brukade säga till oss? Vad brukade Jasmin och Igor säga?

-Kommer inte ihåg svarade Simon.

-Vi är inte som ni SVENSKAR. Vi får inte vara ute till sent på naten. Så vad pratar du om? Vad är det du sitter och säger! Invandrarföräldrar tar inte ansvar för sina barn.

-Men Markus. De var Juggar. De var annorlunda. Pratar om invandrare idag.

-På vilket sätt var det annorlunda?

-De är européer.

-PÅ 90 talet tyckte du att alla Juggar var kriminella, De passar inte in i Sverige sa du då och nu det Syerierna som är problemet. Vad blir det om 20 år? Vem kommer du klanka ner på då?

-Men jag var ung på 90 talet, inte fan tänkte jag på vad jag sa då.

Orkade inte lyssna mer på diskussionen, men jag lät tiden passera förbi. När jag var på min tredje öl så hade jag fått nog. Reste på mig och sa;

-Tack för sällskapet men ska röra mig hemåt.

-Ta en till öl, varför så bråttom? Natten är ung!

-Ska nog ta och varva ner, måste upp tidigt imorgon svarade jag.

Hann knappt hälsa på vakterna innan jag såg förföljaren utanför varvet. Han fimpade sin cigarett. Nu var jag säker på att han förföljde mig. Det fanns ingen tvekan längre. Allt annat kunde ha varit en ren slump men det här! Aldrig i livet. Nu var jag inte längre rädd. Jag gick fram till honom och skrek till;
-Vad vill du? Varför förföljer du mig?

Förföljaren svarade inget. Jag knuffade honom.

-Svara när jag pratar med dig! Hörde du vad jag säger!

Förföljer teg.

-Våga bara följa efter mig igen sa jag med en mörk och hatfull röst.

Jag tog på mig jackan och gick sakta hemåt. Visslade hela vägen genom Norra Drottninggatan. När jag passerade bommen vid kyrkogården hörde jag någon annan vissla bakom mig. Jag vände mig inte om.



Författare:

Publicerat

Dela: