Jag vill hem...

Vi har flyttat till stan nu, till ett hus med stor trädgård och gunga. Det enda som saknas är ett morotsland. Det hade vi i vårt förra hus på landet, en egen brunn hade vi också med jättegott vatten- iskallt på vintern du vet så där så det isar i tänderna, då var det särskilt gott.
Vattnet här är inte så dumt det heller men något morotsland finns det inte. Det går ju att äta broccoli men den där smaken av de första egenodladade morötterna kommer jag alltid att minnas. Fast det jag saknar mest är nog tystnaden, du vet den där enorma saken som alla påstår sig kunna höra. Där ute i landet ingenstans kunde man faktiskt höra tystnaden, ja till och med ta på den. I stan är det bilar överallt så mycket till tystnad blir det inte. Ibland börjar man undra när folket här sover egentligen, alla åker bil hela tiden- på natten också. Men jag ska inte klaga, det finns ju bra saker här också. Nära till skolan, nära till konsum, nära till biografen...
Äsch, vem försöker jag lura? Jag älskar att åka buss till skolan, jag handlar på ica och går banne mig aldrig på bio. Jag vill hem, jag vill känna gräset under mina fötter, vinden i håret och granlukten i skogen. Jag vill hem, tillbaka till vänner och gamla minnen.
Jag vill hem till landet Ingenstans, där drömmarna är verklighet och verkligheten är drömmar.
Jag minns inte längre hur det känns att gå genom skogen en mörk vinterkväll med månen som guide. Gatlyktorna har tagit över mitt liv, dom har mitt öde i sina händer. Om dom slocknar, slocknar jag. Men jag ska bryta mig loss, springa ikapp det förflutna och låta det svälja mig. Mamma och pappa behöver inte bli oroliga, jag ska skriva en lapp att sätta på kylskåpet.

"Oroa er inte, jag är hemma nu"

Författare:

Publicerat

Dela: