Korridoren

Korridoren är lång, nästan oändlig. Dörrarna ser exakt likadana ut.
Ljust gråa. Vänster. Höger.
Han går vidare. Hör sina steg, anar andras röster från några av rummen.
Sätter sig ned i den obekväma soffan vid korridorens slut. Betraktar dörren framför sig. Gestalter rör sig bakom det frostade glaset.
I receptionen hade de mött honom med leenden.
– De är precis klara, du kan gå upp på våning två. Dörren längst bort i korridoren.
Det hade pågått i timmar vid det här laget. Han hade begett sig av i samma minut som meddelandet ljöd till i mobilen. Allt hade gått bra stod det.
En av gestalterna närmar sig, tydliggörs genom frosten när det dras i snöret och dörren öppnas.
Där ligger hon. Stina, hans Sankt Bernhard som precis opererats för tarmvred.
Hennes andning är regelbunden, lugn.
– Narkosen verkar fortfarande, upplyser skötaren som skjuter den rostfria bårvagnen framför sig, hon får ligga på uppvakningen i några timmar innan det är dags att åka hem.

Författare:

Publicerat

Dela: