Livia´s sista korståg

Livia vaknade tidigt på morgon hon gick som vanligt och tittade på soluppgången den var så vacker Livia tänkte på sin tid som soldat hon saknade Cali väldigt mycket och sin pappa. Optimuss sov fortfarande Livia hade 2 barn en dotter och en son pojke hette Sam efter hans morfar flickan hette Sandra Livia älskade dom


väldigt mycket och hon visste att Optimuss älskade dom mycket oxå dom hade inte berättat om Livias förflutna men Optimuss hade sakt att han en gång tillhört roms arme Sandra tyckte om och höra historier som Optimuss berättade även Sam tyckte det var spänande men Livia tyckte inte om det hon hade sakt att dom var för unga för att höra sånt Optimuss sa att dom var stora nog att höra på. en


dag kom Optimuss till
Livia nu är dom snart så stora att lära sig hur man försvarar sig själv jag tänker inte lära ut krigs konst till mina barn sa Livia dom har rätt att lära sig att försvara sig själv sa Optimuss hon tittade ner på marken jag vet sa hon det är nog dags att berätta allt


hon nickade tyst 15 år hade gått sen sist hon hade använt sina vapen hon visste att hon måste berätta om alla sina hemska dåd. hon gick till sandra jag måste berätta nått för dig och Sam vadå mamma sa Sandra för 15 år sedan var jag en soldat för rom Sandra tittade förvånat på sin mamma men du sa att du alldrig hade vart soldat jag ljög sa Livia


varför ljög du för oss för 15 årsedan var jag en grym och hjärtlös krigare jag bryde mig inte om mänisko liv jag dödade och förstörde byar jag hade ett hjärta av sten Sandra och Sam stog och lysnade dom såg väldigt besvikna ut varför gjorde du det sa Sandra av många själ nu vet ni allt sa Livia det är dags för er att lära er att försvara er själva men det får bara användas till självförsvar sa Livia jag kan

inte tro det sa Sandra följ med mig Sandra och Sam ska visa er nått hon gick till en dörr som var låst hon öppnade dörren inne i rummet hängde Livias svärd knivar rustning och även Optimuus vapen och rustning är detta din rustning mamma sa Sandra ja och mina vapen Sandra och Sam


bara stog och tittade på alla vapen som hängde på väggen Sandra tog ner Livias svärd och drog ut det hon tittade på det vassa bladet Livia tog svärdet i sin hand det känndes fortfarande bra i handen hon la tillbaka svärdet i slidan Optimuss lär dig Sam sa Livia och jag lär Sandra dagen efter så lärde Livia Sandra och hugg mot mig hon högg mot Livia och hon parrerade såg du

vad jag gjorde sa Livia Sandra nickade gör som jag gjorde när jag hugger mot dig sa hon hon parrerade perfekt bra sa Livia efter 2 år hade hennes barn lärt sig hantera svärdet nu måste ni lära er att klara er i närstrid sa Livia Sandra ta svärdet och stöt det mot mig Sandra stötte det mot


Livia och hon tog tag i armen och sparkade undan benen Optimuss lärde Sam samma teknik efter 2 år så kunde dom väldigt bra nu kan jag inte lära dig nått mer nu är det upp till er att träna med svärd och närstrid Livia hängde upp sina vapen igen hon tyckte att dom lärt sig fort Sandra var nu 18 år och

Sam var 17 dom tränade varje dag flera timmar när Sandra och Sam stog och tränade såg dom en ryttare ryttaren sa har ni er mamma här ryttaren steg ner från hästen vem är du en vän till din mamma Sam svingade svärdet ryttaren svarade med att parrera hon har lärt dig väl hon är inne i


huset sa Sandra tack ryttaren var en kvinna väldigt söt tyckte Sam hon knackade på dörren Livia öppnade Samara sa Livia ja hur mår du då Livia bara bra kom in sa Livia hörde att du skaffat familj ja jag lever ett

vanligt liv nu Optimuss du kommer väl ihåg Samara sa Livia ja log han så vad gör du nu då Samara jag är fortfarande soldat ok sa Optimuss trivs du med det sa Optimuss ja sa Samara men det är därför jag är här jag behöver din hjälp engång till Livia hon tittade på Samara jag har slutat snälla dom måste stoppas dom har härjat dritt och dom är på väg hit är det inte bättre att vi slåss längre från ditt hem är du säker att

dom är på väg hit ja allt visar på det hon tänkte efter en stund ok en sista gång men sen slutar jag ok sa Samara det är ok Optimuss tittade på Livia med besviket uttryck i annsiktet jag måste en sista gång jag måste stoppa dom i så fall följer jag med sa Optimuss nej vem ska ta hand om våra barn Sandra är 18 dom kan klara sig ok sa Livia då tar


vi på rustningarna igen då hon satte på sig sin skinande rustning efter en stund kom även Optimuss ut med sin rustning va fin du är mamma sa Sandra pappas rustning är oxå fin dom log vi vet inte när vi kommer tillbaka sa Livia kanske 6månader eller 1 år ok sa Sandra sköt er nu och träna ordentligt och sköt skolan vi lovar sa Sandra bra sa hon hejdå jag älskar er dom red snabbt mot söder mot faran

Sandra och Sam tränade varje dag flera timmar med sina svärd och kamp tekniker plötsligt hörde dom en röst du tjejen håll svärdet högre och ha det i ett fast grepp dom vände sig om dom såg en man i en fin skinade ren rustning vem är du sa Sandra


jag heter santaro jag är mirrovitch bror även kallade Landwarrior dom tittade på honom den legendariska krigaren ja jag är själv känd men inte som min bror hur många har du dödat cirka 400 man wow sa Sam inte dåligt nej sa han Sandra sa santaro sa hon kan inte du träna oss jo visst sa han du kan sova i gäst huset där

borta ok sa han när börjar vi träning sa Sandra nu sa han håll svärdet i ett fast grepp nu slår du mot mig hon gjorde ett utfall santaro gjorde en volt bakom Sandra och la svärdet försiktigt på axeln du


är blottad bakifrån sa han du måste lära dig att vända dig snabbt han tränade Sam och Sandra i 6 månader Livia syntes inte till ni är duktiga sa han men nu kommer den svåra biten göra volter det kan rädda ert liv ok sa Sam och Sandra dom trände i sex månader till det hade gått ett år va är mamma sa Sandra vet inte sa Sam dom fortsatte träna


Livia hade ridit över 1 år utan att finna soldaterna var gömer dom sig sa Livia dom kom till en by har det ridit många soldater här sa Livia kvinnan tittade upp ja det red många förbi här för en vecka sen hon blev rädd du är Livia den blodtörstiga krigaren ta det lungt sa hon jag är inte här för att döda er


om dom kommer tillbaka säger du att den är under mitt beskydd ok sa hon gud vare med dig Livia hon log hon kännde sig lycklig att vara god hon red ett stycke då såg hon en läger eld runt om satt 5 soldater hon kännde igen en av dom hon smög upp bakom en av dom och sa så den mäktiga Thor har förlorat sin arme sa hon Thor flög upp det finns bara en som skulle

säga så Livia skrek han han lyfte upp henne det var inte igår sa han nej log hon han satte ner henne är du tillbaka sa han bara en gång till sa Livia jasså får man följa med visst sa hon vi kan behöva dig bra sa han detta är min man Optimuss Thor tittade på honom Optimuss den Optimuss


frågade han ja sa Optimuss slaget mellan rom och england jag gar hört om dig kul sa han så vem är du då frågade han Thor har du alldrig hört om mig han skakade på huvudet jag och Livia tillhörde en elit styrka för 20 år sedan vi skulle beskydda en by från en elak krigsherre vi lyckades oxå sa Livia så bra att krigsherren flydde med svanssen mellan benen Thor skrattade ja det gjorde vi

verkligen men jag är orolig för mina barn sa Livia det behöver du inte sa Optimuss dom är i gott sällskap jag sände bud efter Santaro vem är det sa Livia har du alldrig hört talas om Santaro nej sa Livia Landwarriors bror sa Thor Livia skrek har du lämnat våra barn med en främande man ta det lungt han är lika bra som Landwarrior hon såg ut


ungefär som hon skulle slå till Optimuss ta det lungt du har den där mördande blicken igen vänta tills vi kommer hem sa hon Thor skrattade problem med frugan Livia daskade till Thor på hjälmen jag skoja ju bara sa han dom är säkra med Santaro jag hoppas det för er skull jag lvar sa Thor dom har det bra ja jag hoppas det sa Livia


Sandra och Sam tränade flitigt Santaro hade verkligen tränat upp dom Sandra kunde göra volter både fram och baklänges Sam kunde oxå göra det deras svärd teknik var bättre än nånsin ni är duktiga elever sa Santaro tack sa Sandra och Sam


ni kan bli duktiga krigare jag ska bli som mamma sa Sandra Santaro tittade på Sandra du ska inte bli som din mamma hon brände ner byar slaktade mäniskor och en massa andra hemska saker jag lär ut detta gör att ni ska försvara er inget annat ok sa Sandra ni är båda duktiga och om ni tränar kan ni bli riktiga krigare men ni måste välja den goda

sidan slåss för rättvisan ok sa Sandra och Sam ni är redo för att ge er ut på äventyr tänkte att vi skulle leta upp er mamma och hjälpa henne både Sandra och Sam sken upp ja det ska bli kul men en sak ska ni ha klart för er nu är det allvar ni kanske måste döda nån ok sa dom är det svårt att


döda nån ja sa Santaro den första är alltid svår att döda nu rider vi i kapp dom sa Santaro dom red i snabb takt i två dagar i sträck vilade en dag och så vidare efter 6månader ritt så kom dom till byn där Livia hade vart vem är ni sa en gammal man mitt namn är Sandra och detta är Sam och Santaro vi letar efter Livia hon red härifrån för 6månader sen ditåt sa han pekade mot norr tack gammle man sa Santaro


dom red norr ut efter ett tag så hörde dom ett skrikdet kom från byn dom just lämnat dom vände och red tillbaka när dom kom dit såg dom ett 10 tal soldater dom bar Livias färger ta inte min dotter sa den gammle manen vi behöver henne sa en soldat


släpp kvinnan sa Santaro eller känn på mitt svärd Santaro sa det gammla manen hjälp mig Santaro sa dom är det du ja sa han Landwarriors bror ja sa han kort det sägs att han dödat 600 män fel sa Santaro 300 men vem räknar så släpp kvinnan nu sa han nej vi behöver henne han steg ner från


hästen drog svärdet sista varningen sa han Sandra och Sam klev ner från sina hästar oxå ni stannar där sa Santaro vi kan hjälpa till nej sa Santaro jag klarar dom här själv dom anföll han hoppade upp i luften gjorde en volt och dödade 3 stycken på en gång nu är ni bara 7 vill ni fortsätta sa han dom

anföll igen han gjorde en bakåt volt dödade tre till det räcker nu sa han vill ni värkligen dö sa han dom flydde tack sa den gammla manen Santaro räckte fram sin hand mot kvinnan och hjälpte henne upp nu är du i säkerhet sa han tack sa kvinnan vad är ditt namn sa han kazandra fint



namn nu måste vi iväg men vi kanske ses sa dom red bort mot norr igen dom hittade en bra plats att slå läger på dom somnade ganska fort nästa dag red dom tidigt mot norr vi måste skynda oss på om vi ska hinna i kapp sa han ok sa Sandra men hur ska vi hinna i kapp dom har stort försprång ja sa han Livia hade väldigt stort försprång dom var i utkanten av grekland vi måste hitta dom snart sa hon plötsligt såg dom ett läger det kanske var 20 soldater dom hade Livias färger dom använder fortfarande mina färger sa hon jag ska dit och ta en titt


Livia smög tyst och gömde sig så hon hörde dom i morgon när vi anfaller byn säger vi att det var på Livias order dom skrattade ja då kan hon inte få ro Livia lysnade på varje ord hon kokade av illska hon smög tillbaka vi slår till sa hon dom gjorde sig redo och anföll soldaterna fattade inte var dom kom i från och striden blev kort vem är ledaren här sa Livia jag sa en tjej hon skrattade du hon gick fram till henne vet du vem jag är nej stammade hon jag är Livia vad sa hon är du Livia just det var är resten av ert pack vi säger det alldrig Livia log jo



då du kommer att berätta allt tro mig hon började leta bland sina knivar i hennes bällte den här blir bra på knä soldat sa hon soldaten ställde sig på knä jag frågar bara en gång var är dom jag säger inget ok men säg inte att jag inte varna dig hon drog bladet i annsiket på soldaten hon skrek säg var dom är så får ni leva alldrig sa soldaten ok sa Livia hon drog kniven på andra kinden soldaten skrek ok jag ska berätta dom är långt borta cirka 10 dagars ritt från här se det var inte så svårt hon kännde plötsligt blod smaken i munen mmmm sa hon färskt blod åh nej tänkte Optimuss Livia låt bli snälla hon kom ur tillståndet vad hände sa Livia du började gilla blod igen åh nej sa hon detta är inte en bra ide sa hon


Santaro och Sandra och Sam red vidare vi kommer alldrig att hinna i kapp Santaro sa Sandra vi måste försöka på kvällen kom dom till samma läger som Livia hade vart i
soldaterna hade just hämtat sig vem är ni sa dom mitt namn är Santaro åh nej inte igen det sägs att han dödat 600 män det var 300 skrek Santaro 300 varför tror dom jag dödat 600 vem gjorde detta mot er sa Santaro Livia sa en soldat kunde tro det sa Santaro vi är nära sa han ja sa Sandra vi rider vidare dom red i stort sett hela natten till slut såg dom Livias läger äntligen sa Santaro dom red ner till lägret mamma skrek Sandra vi är här Livia gick


ut från tältet Sandra Sam sa hon förvånat hur kom ni hit med Santaro förlåt Livia men dom var inte säkra hemma jag var ute och red långt bort en natt och såg soldater kanske 50 sodater bara 2 dagar bort så jag tyckte det var säkrast att hitta dig dom är säkrare här ok sa Livia tack Santaro det var så litte mamma sa Sandra vi har tränat varje dag sen


du lämna oss kan du inte träna med oss ja sa Livia jag har väl inget val log hon du ska få på nöten sa Sandra nu ska du inte vara så kaxig Sandra komigen då eller är du rädd nä nu log hon Sandra tittade på

Santaro han nickade hon visade 1 finger han nickade Livia var bered nu skrek Santaro Sandra gjorde en vpolt bakom Livia la svärdet lätt på axeln vad var det där sa Livia första försvar ok sa hon men nu blir det inte så lätt Sandra visade upp 2 fingrar Santaro nickade Livia gjorde ett utfall


Sandra gjorde en volt framåt så hon landade bakom henne sen gjorde hon en volt bakåt och la svärdet lätt på axeln på sin mamma men vad i hella friden sa hon det andra försvaret Livia var så häpen nu visade Sandra upp tre fingrar Santaro nickade Livia gjorde ett utfall igen dena gång hoppade gjorde en volt framåt när Livia trode att hon skulle land bakom henne vände

hon sig om men Sandra gjorde en bakåtvolt när hon var i luften landade bakom Livia sparkade undan benen för henne och la svärdet lätt mot strupen hon fattade inte det var sant hennes dotter var så bra ok sa Livia det ser ut som jag måste ta i med hårdhanskarna hon slängde bort sitt svärd nu


är det man mot man sa hon Sandra visade upp fyra fingrar för Santaro han nickade Sandra hoppade upp Livia gjorde lika dant men när Livia landade svängde Sandra och stötte till i axeln på sin mamma kom upp bakifrån slog undan benen slängde henne över axeln och satte foten över strupen på henne Santaro har lärt der väldigt mycket sa Livia ja det har han


vad är det som händer sa Optimuss Sandra Sam sa han ja jag tog hit dom dom var inte säkra hemma ok sa Optimuss pappa sa Sam dra ditt svärd han log jasså du vill ha stryk av din pappa underskatta inte din son sa Livia jag fick just stryk av min egen dotter han skrattade ok han svingade


sitt svärd Sam snurrade runt och slog mot nedre delen av kroppen Optimuss parrerade du behöver göra mer än så sa han Sam snurrade åt andra hållet slog upp sin pappas svärd och gav honom ett lätt slag i sidan hans pappa var så förbluffad att han tappade kontrollen det var då Sam slog till han slog ur svärdet ur handen på Optimuss och slog undan benen jag ger mig sa Optimuss


bra pappa sa Sam du är verkligen duktig ja Santaro är verkligen duktig ja sa Optimuss det märks Thor hade vaknat vad är det frågan om får jag presentera mina barn Sandra och sam Thor sken upp men får vi så här fint besök sa han och log hej Thor sa Santaro men är det inte Santaro sa Thor jo sa han och log kul att se dig följer du med oss sa Thor ja det är klart ok kul nu sover vi i morgon blir det strid dom gick och la sig dom


somnade väldigt snabbt nästa morgon red dom i full styrka nu hade dom nästan 200 man dom red hella dagen tills dom såg ett stort läger det var dom de hade kommit för dom slog läger långt ifrån det andra lägret så dom inte skulle upptäcka dom nu väntar vi tills det blir ljust sen anfaller vi det är best att sova litte dom la sig ner och somnade Livia vaknade först av alla hon väckte dom andra dom åt frukost och vilade litte


nu sa Livia nu rider vi i full styrka dom red ner i lägret striden var i gång Sandra gjorde som hon hade lärt sig även Sam Santaro slogs för fukkt han hade redan dräpt 20 stycken Optimuss slogs med väldigt rasseri Thor slog med sin väldiga hammare dom hade slagits i 3 timmar Livia dräpte just sin 30e soldat när det lungnat ner sig litte så såg hon Thor han hade fått ett svärd rakt i magen Thor skrek Livia åh Livia sa Thor jag såg inte svärdet han var döende snälla Thor dö inte såja Livia vi födds och vi dör det kan vi inte göra nått åt Thor


lämna mig inte jag trode inte jag skulle falla här men det har vart en ära att slåss för dig på rätt sida sa han Thor sa Livia jag gillar dig tjejen Livia beskyddare av rom gör mig inte besviken det lovar jag Thor jag svär på min heder jag är redo Livia avsluta det Livia tryckte in svärdet helt han rosslade och tog ett sista andetag nej sa Livia Thor var en bra man


ja det var han sa en bekant röst Cali sa Livia just det min kära general men du är död ha jag fejkade min död nu kan jag äntligen få slåss med den mätiga Livia mamma sa Sandra jag och Sam tar hand om detta det är dags för oss nu att visa vad vi kan

Livia nickade det är dags är detta ett skämt sa Cali nej dom har tränats av den bäste krigaren som finns Santaro bror till Landwarrior ha sa Cali jag kommer att vinna inte alls sa Sandra Cali slog med sitt svärd hon var en svår motståndare dom slogs allt va dom orkade Cali var en värdig motståndare dom svingade svärden mot varandra Sam snurrade runt och skadade Cali i armen din lilla snor unge sa hon hon

träffade Sam med sitt svärd
över benet han föll omkull nu är det bara du och jag sa Cali till Sandra ditt svin sa Sandra ingen skadar min bror hon hoppade upp i luften Cali trode hon skulle komma bakifrån så hon vände sig om men Sandra gjorde en bakåtvollt och landade på andra sidan hon stötte svärdet rakt i ryggen aaaahh skrek Cali hon dog omedelbart så var det avklarat sa Sandra Livia tog hand om Sam nu åker vi hem sa Livia ja sa Sandra

dom red hemmåt på vägen sa Sandra det är inte så dumt detta ändå jag skulle kunna tänka mig att fortsätta att slåss du skulle ´bara våga sa Livia och log men mamma du börjar ju bli gammal och gråhårig det behövs nog en ung krigare som slåss för rätt visan gammal och gråhårig sa Livia när nu ska du få log hon hon jagade Sandra med hästen tja sa Optimuss kanske det är sant kanske hon är gammal och gråhårig alla skrattade när dom red bortåt mot sitt hem



ja nu är denna historia slut och detta var den sista novellen med Livia hoppas ni gillar den skriv gärna en komentar vad ni tyckte


copyright kristian monzak

Författare:

Publicerat

Dela: