Mannen och sin hund.

Han tar på sig sina skor och jacka för att sen ta på sin hund sin sele. Han tycker om skogen och dit går han så ofta som möjligt, men speciellt när det är hans frus födelsedag.
Han går tillsammans med sin hund på en stig en bit in i skogen. När han är framme sätter han sig på en stubbe och tänker på sin fru som nu har varit borta i några år.
Framför sig kan han se hur han och frun dansade ihop, eller den gången han och frun gifte sig. Eller den gången när deras barn för första gången såg ljuset på sjukhuset. Han tar sin hand på hundens rygg och känner den sträva pälsen mellan fingrarna samtidigt som det rullar ner en varm och smärtsam tår, saknaden efter sin fru är stor. Hans byxor är kalla och lite blöta utav den iskalla stubben. Han hör fåglarna sjunga och hur bäcken forsar så vackert och fridfullt.
Han kramar om sin hund som så snällt slickar bort hans tårar och tröstar sin ägare.
Han reser sig upp för att sedan huka sig ner för att viska till sin hund:
- Så min gamle vän, led mig hem igen.

Författare:

Publicerat

Dela: