Mitt hjärta

Vattnet glittrar i solskenet, det är kallt i luften men solen kompenserar kylan när den lyser upp ansiktet och värmer upp resten av kroppen.
Paddlarna skär vattenytan när de skjuter fram kanoten i jämn takt, och skratt hörs från de andra kanoterna när någon säger något roligt. Detta blir en underbar helg med vänner och min älskling. Plötsligt avbryts glädjen av ett avhugget skrik. Alla riktar sina ögon åt det håll skriket kommer från, men det endaste man ser är de täta granarna som står i givakt. Utan att skänka en tanke mer åt det fortsätter färden en bit till innan det blir dags för lunch. Min älskling packar upp några rejäla köttbitar som vi ska grilla och humöret som är på topp blir bara bättre med ett par öl i kistan. Man känner att hungern varit dämpad av allt roligt och nu vaknar till liv av den goda grilldoften. Köttet smakar gudomligt och har nog en liten kryddtouch av orientaliskt, det är starkt och sött på samma gång. Potatisknytena som ligger i sin folie bidrar med sältan och några öl till slinker lätt ner utan problem. Efter att ha släckt vår fina brasa fortsätter vi nerför floden. Jag ser baksidan av min älskling och funderar starkt på att köpa en ring. Hennes härliga skratt, varma blick och hungrande läppar gör mig knäsvag. Hon är mitt allt, jag ger mitt hjärta för henne om det behövs

Tälten är på plats och vi sitter runt brasan och gissar ordet på bilden som ritas upp. Allt är toppen om inte skriket som hördes innan hade kommit på tal, vissa tycker det känns olustigt medan andra spinner på och börjar skrämmas. Kvällens skymning övergår till läggdags och vi drar oss in i tälten. Ficklamporna släcks och mummel dämpas för att ersättas av snarkningar. Ett ljudligt hjärtskärrande skrik hörs och tältdukar dras häftigt upp. Huvuden tittar ut med skärrad blick för att kolla att allt är ok. Men det fattas någon, min älskling. Var är hon? Är det hennes skrik?
Alla kallar hennes namn, men förgäves fås inget svar. Hjärtat slår nu hårt i mitt bröst och jag börjar tänka de värsta tankar som finns. Stämningen är tryckt medan vi delar upp oss, en grupp söker i skogen medan den andra gruppen söker vid vattnet. Sen skils vi åt.

Min älskling, hoppas hon är ok. Att hon bara har ramlat och kanske tuppat av. Ohhh, kan hon inte bara komma gående med sin ficklampa och slänga sig runt min hals. Jag vill känna hennes söta doft och varma kyssar. Kyssarna som känns som om de vill sluka mig. Jag går i mina egna tankar när det dunsar till bakom mig och ett smärtfyllt skrik bedövar mina öron. Hastigt sneglar jag bak och det första jag ser i ficklampans sken är benpipan som sticker ut genom den sladdriga armen på min kompis. Fan! Kan det bli värre. Med mobilen i hand försöker jag nå 112, men förgäves. Den täta skogen som är så inbjudande i dagssken är nu ett gissel. Den är mörk och hotfull med alla sina fällor som ropar ”Kom hit”. En sönderriven t-shirt och några pinnar får agera som första förband och spjäla upp armen så gott det går. Vi drar oss tillbaka mot tälten, kanske de andra har haft bättre tur. Vi möts upp av svaret ”Inget vid vattnet heller”. Men de har i alla fall sett ett ljussken lite längre upp på andra sidan floden. Kanske vi kan få hjälp där eller att det finns mobiltäckning. De baxar ihop sig tre stycken i en kanot och snart har mörkret slukat dem. Vi andra väntar med spänning vid tälten. Tysta sitter vi vid brasan och petar in några pinnar. Tiden som följer ter sig som en evighet. Man hör hur brasan sprakar och hur det susar bland grenarna, och minsta lilla annorlunda ljudfrekvens så håller man på att få ett hjärtstopp. Ett toabesök bakom stammarna gör att jag sitter själv vid brasan. Då från ingenstans dyker hon upp, min älskling. Hjärtat slår volter under min bröstkorg och jag skriker högt hennes namn, med varma famnen håller jag runt henne. Munnen babblar så uppspelt jag är och jag kallar på min pissande kompis medan jag kramar henne hårt. Jag vill inte släppa henne, rädd för att hon ska försvinna igen. Så det dröjer ett tag innan jag upptäcker hur hon ser ut. Kläderna är blodiga och hennes varma ögon är förbytt till en iskall likgiltig blick, sen svartnar allt.

Jag öppnar mina drogade ögon och inser att jag är bunden. Kvistar och sten trycker irriterande in mot min bara rygg. Runt mig står ett antal okända ansikten, de rabblar ord som jag inte känner igen medan min älskling går fram mot mig med en dolk i sin upphöjda hand. Med fasa förstår jag vad hon ska göra och smärtan som uppstår i mellangärdet gör att jag tuppar av. Men inte så länge, jag försöker skrika men ut kommer bara stönande. Min blick söker sig ner mot smärtan och jag inser att smaskandet jag hör är deras tänder som tuggar i sig mina inälvor. Jag vänder blicken trött och ser skönheten som jag är förälskad i. Med en sista ansträngning stönar jag fram: ”Jag gav dig mitt hjärta”.
Svaret jag får tillbaka är det sista jag hör: ”Och jag tar det ”.
Kniven skär genom mig som smör och de hungrande varma läpparna sluter sig runt mitt hjärta.

Författare:

Publicerat

Dela: