Promenaden från det som varit

Det är en av Junis varmaste dagar.
Solen lyser så stark att hon är tvungen att kisa lätt när hon kollar upp på trädtopparna som gungar i den ljumna sommarbrisen.
Det doftar starkt av Syrenbuskar och humlor.
Asparnas löv låter som en liten egendomlig orkester.
Hon fylls av en känsla hon hade som barn. Likt den känslan hon fick när hon hade slutat skolan och gick ut på skolgården för att påbörja ett långt härligt sommarlov. En känsla av frihet och glädje.
Hon som bara för några ynka minuter sedan varit så utom sig av förtvivlan och ilska att hon skällt ut sin sambo efter noter.
För varje steg hon tar på den lilla grusvägen så slingrar hon sig längre och längre ifrån den jobbiga känslan.
Nu hör hon istället fågelkvitter och hennes alla sinnen blir mer och mer medvetna. Här går hon i sakta mak framåt, andas och ser.
Hon ser allt runt omkring och kommer till insikt med att det spelar ingen roll hur mycket man ältar för om hon skulle stå här och bara älta skulle hon inte komma någonstans alls.
Då skulle hon stå här och trampa på samma ställe och aldrig kunna upptäcka allt annat fint som finns där ute. Begränsas så till den milda grad att hon tillslut kommer kvävas av tristess.
Hon behöver blicka framåt för att hon ska nå högre höjder.
Vägen hon går på är vackert besmyckad med bruna, vita och grå små små stenar, som krasar lätt mot varandra av tyngden hon lägger på dem när hon sakta går framåt, steg för steg.
Tankarna i huvudet säger att hon inte både kan utforska vart vägen slutar och samtidigt stå och trampa i dörröppningen.
Hon förstår att varje litet steg hon tar fyller en funktion.
När hon tar ett steg längre på vägen kommer hon ett steg längre bort från vad som varit och ett steg närmre det som komma skall.
En rysande härlig känsla strömmar in i hennes varma kropp och hon tittar på vägen framför sig.
Tyst säger hon för sig själv "må den vara slingrig, men nog fan kan jag traska mig fram på den utan att kolla tillbaka en enda gång".
Den naturliga frågan en människa skulle ställa sig är vart hon tillslut kommer hamna, det får helt enkelt tiden utvisa.

Vafanjossey

Skulle vilja påstå att jag är omtänksam, bra lyssnare och har en vilja att hjälpa så många jag kan. Gillar att spåna iväg i djupa funderingar.
Vafanjossey är medlem sedan 2019 Vafanjossey har 16 publicerade verk