Så tyst

Det har blivit tyst nu.
När jag började formas så var det du som hade alla de där orden.

Som om du lyssnat inuti mig.
På det jag ännu inte sagt. Inte kunnat formulera.

Första gången jag såg dig klev du ut ur en gestalt.
Från mörk till ljus. Från före till efter. Från att skrika till att viska.
Hörde på dig.
Din röst lyfte det som tryckte ner.

Så tyst det blev. Stilla. Lugnt.

Författare:

Publicerat

Dela: