Sniglarna och systern

Lederna knakar till när hon hukar sig på knä framför rabatten. Tålmodigt börjar hon dra upp ogräset. Tuva efter tuva. Gräver med fingrarna för att få grepp om rötterna. Samtidigt vandrar blicken över blommorna, letandes efter sniglar. De hon får syn på grabbar hon tag i med hansken, samlar i en plastpåse som hon sedan fyller med varmt vatten.
Minnen av hennes syster dyker upp. De kommer alltid oannonserade.
Samma procedur varje jul. Klapputdelningen. Systerns kommentar innan hon ens hunnit lyfta plagget ur den röda kartongen, dekorerad med vita snören.
– Du som passar så bra i blått!
Hon bar aldrig blåa kläder. Hade aldrig gjort det. Hon bar heller aldrig knytblus, trots att de blivit moderna igen.
Annonsen hon lade ut på nätet gav två svar. En ville betala tjugo kronor. Att skicka blusen skulle gå på fem gånger den summan. Det andra svaret ville endast ha hennes kontouppgifter. Och det var brådskande.
Kollegan på jobbet hade vänligt men bestämt tackat nej till plagget. Hon hade alldelens för mycket i sina garderober. Blått var dessutom inte heller hennes färg.
Nytt försök. Hon gick förbi butikens hyllor med textilfärg. Svart, skulle det fungera? Nej. Knytblusens tyg gick inte att färga.
Nu då. Klädmärket var känt, så hon klev in i vintagebutiken och lade upp den oönskade gåvan på disken.
– Ja, den här kan vi ta in, log butiksägaren. Två veckor är standardtid för exponering. Vi tar tjugo procent som provision. Du får ett sms så snart den är såld!
Tre dagar senare hade det plingat till i mobilen.
”Om syrran någon gång skulle fråga så är den i tvättkorgen.”, konstaterar hon och betraktar sina jordiga händer.
Kontakten mellan dem var nu bruten.
Örhängena de delat upp efter arvet från deras mor var olika. Efter sorteringen stod det klart. Den ena hade i kronor räknat en stor hög. Den andra fick värdefulla minnen.
Reaktionen mellan de två var tydlig, men outtalad. Upphävningen. Avslutet.
– Ja, man är inte tjugo längre, suckar hon och reser på sig, men rabatten måste rensas.
Även om saker tar längre tid nu så vill hon få det gjort. Att ge upp är aldrig ett alternativ. Rör på kroppen så fungerar den längre. Och sniglarna är hon less på. Den kampen ska de inte vinna.

Författare:

Publicerat

Dela: