Tiggaren

Tiggaren

En lördagskväll satt jag hemma och läste min bok, då det plötsligt ringde på dörren. Vem kan det vara som ringer på dörren slog mig tanken? Jag hoppade upp från soffan och öppnade dörren snabbt. Utanför stod en tiggare med trasiga och smutsiga kläder. Han stank som om han hade levt på sopptippen i flera år.
- Vad är det du vill? Frågade jag med en irriterad ton.
- Jag undrar om jag kan få lite pengar av dig? Det är nämligen så att jag är fattig och har varken råd med mat eller vatten. Jag lever på gatan med mina föräldrar.
Tiggaren var inte mer än arton år gammal och hade ett mörkt utseende vilket påminde mig om att han måste vara zigenare.
- Nej, jag har inga pengar! Sa jag med en bestämd och elak ton. Gå härifrån är du snäll och kom inte tillbaka mer!
Tiggaren gick sin väg och jag satte mig åter i soffan för att fortsätta med läsningen. Fan vad de jävla tiggarna ska störa jämnt, tänkte jag för mig själv. Räcker det inte att jag måste se dem ute på gatan? Nej, nu har de börjat gå hem till folk och tigga istället. Ingen sinnesro får man nu för tiden! Tror de här tiggarna att vi är så blåsta att vi inte har listat ut att det är organiserad brottslighet som ligger bakom detta. Och även om det inte vore organiserad brottslighet så har ju romerna det i sitt blod; att tigga. Inget annat kan de heller! De vill ju inte jobba som alla andra normala människor. Fyfan säger jag bara.
Det gick inte 5 minuter innan det ringde på dörren igen och utanför stod tiggaren på nytt.
- Vad är det nu? Sa jag med ett halvskrik. Jag sa ju till dig att jag inte har några pengar och att du skulle vara så snäll och gå, vad är det du inte fattar med din tröga hjärna?
- Jo, jag vet sa tiggaren, men jag tänkte att du kanske kunde ge mig lite mat ifall du inte har pengar på dig. Jag kanske skulle få komma in till dig för att äta och dricka något? Bara så jag överlever. Jag skulle aldrig ha förnedrat mig så ifall jag verkligen inte behövde hjälp.
- Att du ens vågar fråga något sådant din jävla snyltare! Stick härifrån och kom aldrig mer tillbaka. Hör du det! Jag menar allvar den här gången.
Tiggaren gick sin väg igen men denna gång hade jag blivit så upprörd att jag inte kunde fortsätta mitt läsande. Jag satte istället på kaffet och efter fem minuter ringde det på dörren igen. Det var tiggaren. Men nu hade jag fått nog! Jag örfilade tiggaren och gav honom en spark i ryggen så att han ramlade ner för trapporna.
- Jag varnade dig, gjorde jag inte det? Så kan det gå när du tigger i fel hus! Gå nu och tigg någon annanstans din jävla tattare!
Tiggaren gick sakta upp och gick sin väg utan att säga något. Jag måste erkänna att jag kände mig väldigt belåten efter denna händelse. Äntligen hade någon satt dem på plats och det behövdes. Det som gjorde mig mest stolt var att denna någon var jag själv. Jag satte mig ner i köket, tände en cigarett men det dröjde inte länge förrän ångesten kom tillbaka. Jag har mått så dåligt den sista tiden att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Allt känns så meningslöst i livet. När jag var lycklig en gång i tiden så var livets mening och andra existentiella frågor betydelselösa, men nu när jag är så olycklig så uppfattar jag dem som nödvändiga för att kunna överleva. Jag är troende kristen, men inte ens tron har kunnat hjälpa mig på sista tiden.
Nästa dag gick jag till kyrkan som vanligt, men denna gång för att tala med en präst innan mässan. Jag kände att jag behövde prata av mig och ingen kunde förstå mig lika bra som en andlig person. Precis när jag skulle träda in i kyrkan kom prästen ut och frågade;
- Vart är du på väg min son?
- Jag har kommit lite innan för att tala med dig, sa jag med en trevlig stämma.
- Kom så tar vi en promenad, sa prästen.
- Men ska vi inte gå in i kyrkan? Anmärkte jag.
- Nej! Sa prästen bestämt. Kom så går vi!
Under promenadens gång berättade jag för prästen om min ångest och frågade;
- Hur länge ska jag lida på det här viset? När ska herren besöka min själ? När ska herren besöka mitt hem?
Prästen tittade på mig med en arg min och sa;
Herren knackade på din dörr tre gånger igår kväll. Varför släppte du inte in honom?



Författare:

Publicerat

Dela: