Kategori: Dikter om livet
Att andas
Sitter här; under aftontäcket med dig mot mitt bröst, och undrar bara, hur andas vi? Med båda lungorna, intakta? Medans vi spottar blod och spyr blomblad? Tolv års ålder och jag var trettio, vid tjugo är jag fem igen.
Konsumerades jag av andningen då, när det var som svårast? När jag inte fick någon luft, händer runt min strupe så jag inte kunde fästa min läppar mot fel puls? Jag har kvar märkena, blå fingrar en brännmärkning på min släta, ärrade hy.
Läs mellan raderna, mitt hjärta är inte mitt center. Men du tar min förmåga att andas, med dig tänker jag bara på våra hjärtslag. Och jag andas inte, när din händer vandrar längs mina axlar, armar, fogar samman med mina händer, knogar och kotor och handflator, men jag har aldrig känt mig så levande.
Mångatan är medlem sedan 2020 Mångatan har 18 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!
Veckans författare:
Fredrik Trulsson
Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…
På andra plats denna veckan: Anders Berggren