Publicerat
Kategori: Dikter om livet

Att andas

Sitter här; under aftontäcket med dig mot mitt bröst, och undrar bara, hur andas vi? Med båda lungorna, intakta? Medans vi spottar blod och spyr blomblad? Tolv års ålder och jag var trettio, vid tjugo är jag fem igen.

Konsumerades jag av andningen då, när det var som svårast? När jag inte fick någon luft, händer runt min strupe så jag inte kunde fästa min läppar emot fel platser? Jag har kvar märkena, blå fingrar en brännmärkning på min släta, ärrade hy.

Läs mellan raderna, mitt hjärta är inte mitt center. Men du tar min förmåga att andas, med dig tänker jag bara på våra hjärtslag. Och jag andas inte, när din händer vandrar längs mina axlar, armar, fogar samman med mina händer, knogar och kotor och handflator, men jag har aldrig känt mig så levande.

En ung tjej som inte vet vad hon ska göra med allt hon skriver
Mångatan är medlem sedan 194. Mångatan har 18 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Sten Wiking

Från samma yrkesskola på Amu-Center i Kramfors på sjuttitalet som nuvarande statsminister Stefan Löfven, övergavs den banan och blev publicist i olika tidskrifter,dags och kvällspress,för att sedermera…

Sten Wiking

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson