Blott ett hologram

Snabbare och snabbare, djupare och djupare ned i mörkret och tomheten, finns inte längre någon chans till kontroll över min dans med Döden som kavaljer... Kan inte vända åter nu, har för länge sedan förlorat all chans till ett stopp på dess vansinnesfärd mot helvetet självt. Ser mig själv med ögon utifrån och beklagar att jag lät mig in i dansen bjudas så lätt. Vet vad som borde göras men kan bara iaktta den tid det tar att elimineras av ondskan som likt en parasit bosatt sig i djupet av min existens. Lider var dag och fruktar blott inget alls då verkligheten gång på gång överträffar sig själv i dårskap och idioti. Vik från min utstakade väg hädan snälla du, låt icke dig luras att efter mig in i dansen följa, det är en långsam men säker väg in i dödens grinande käftar. Käftar i plural på mer än ett sätt då dödens mångfacetterade skepnad ej låta sig förklaras av vår kunskap så underdimensionerad och klen. Denna best sliter och drar i min viljelösa kropp som vore mina kvarlevor en trasdocka enkom. Smärtan är numera min vardag och bekomma mig icke så mycket, knappt att jag känner den längre. Vill ha ett slut men inte det slut som determinerats av ondskan. Ödet tvangs vika ner sig då dess kraft icke tillräcklig var för att sin vetorätt utöva. Glädjelösa men fyllda av ett ihållande, skallrande skratt rister trasdockan och jag, en varelse, men tudelad och bruten i två ändå. Begrepp som förr ansågs vara sanna hava till aska smulats ned i galenskapens diktatoriska ideologi, ersatta av dessa dunklets doktriner som jag inte har förmågan att tyda. Se hur det som en gång var jag inte längre finns kvar att beskåda, se att den ni tro er se blott ett dåligt försök till hologram äro. Akta dig och spring, spring din väg kära du, försök förstå att jag räddas ej längre kan, bara sträcka mig efter dig med trasdocke-händer att i mörkret draga dig ner. Glöm bort detta bedrägliga hologram och låt insikten om att jag redan varit död en lång tid sjunka in. Minns mitt riktiga jag, den äkta existens vars konstruktion tjänade som förlaga till det monstrum som nu lömskt lura dig försöka. Spring lilla vän, spring och vänd dig aldrig om!

Jenny Larsson

Jag är en kvinna som har skrivit sedan 6 års ålder, något som är helt fundamentalt för min psykiska hälsa. Möjligheten att få skriva när helst jag känner att det finns för mycket känslor inombords är en förutsättning för att jag ska lyckas hålla mig vid liv ytterligare en dag. Jag finns på poeter.se med en del poesi som är skriven på svenska samt på writing.com under pseudonymen "Deadinside" med ett urval som är skrivet på engelska.
Jenny Larsson är medlem sedan 2023 Jenny Larsson har 5 publicerade verk