Publicerat 27.09.2015
Kategori: Dikter om hopp
Kategori: Dikter om hopp
DEN HIMMEL NJAG SÅG VAR BLÅ
Jag vet en röst som talar till mig och vill mig väl
För innerst inne så finns den i min själ
Jag ropar ibland efter dig och försöker att förstå
Detta stora universum där allt är mörkt och inte blå
Den himmel som jag såg när jag var ett barn så liten
Nu är det så att man är gammal och sliten
Den lilla röda stugan där björkarna ned för mig så rart
Detta är ett under ändå det är uppenbart
Bo Grapenskog
Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också.
Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska.
Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Hur blir man veckans författare?
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen