Publicerat
Kategori: Dikter om livet

Deppen vänder!

I dagar, nätter, timmar, minuter, sekunder, lever jag i min kropp, non stop.
I livet, rör mig alltid framåt, lever upp till mitt hopp.
Ljuset lyser längs den långa väg jag går vid.
Tunga steg avancerar exakt framåt, ändå känns det som om någon går bredvid.
Tunga andetag släpper gasen längs vägen.
Ändå känns det som om någon tröstar och ler i alla lägen.
Djupa sår, begravda inuti, lämnar inga spår i snön.
Trots ingen tröst alls, omfamnar vinden en i miljön.
Du går bredvid mig, osynlig men på plats.
Det stora hjärta du bär rymmer min grageplats.
När vi ro må finna, ligger vi i graven.
Folk sörjer tyst, men ler för vi lyckats fylla livets alla kraven.
Aldrig ensam med besvär i oväder.
Trots blåst, kyla och svårt att ta sig fram.
Så lever du bara ena sidan av myntet tills det vänder bakfram. ❤️

Tjenixen! Kul att du också hittat hit av en slump lol! Vi kanske har mer gemensamt än så. Älskar att skriva?? Och särskillt poesin?? Shit vilken soulmate! Bästa om mig är min superkraft, lova att inte skratta, annars måste du sluta att läsa från o med nu - haha i´m for real! Vad är min enda superkraft? Att kunna leta i hela huset efter mina glasögon, medan de sitter på näsan` Det var en utmaning, fick dig åtminstone att le:)
Anonym,17 är medlem sedan 2024 Anonym,17 har 7 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Ann Larsson

Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.

Ann Larsson

På andra plats denna veckan: Petra Christiansen