Publicerat 22.09.2015
Kategori: Dikter om längtan

DESSA VÅTA KINDER AV TÅRAR

DESSA VÅTA KINDER AV TÅRAR

När jag var en pojke tittade jag upp mot himlen så blå
Jag skulle vilja klamra mig fast i vart enda halmstrå
Här var det inte tal om att äta någon gåsleverpastej
För livets stig blev inte vad man hade förväntar sig

Man trodde gott om alla människor, världen var ett paradis
Många hade drömmen att åka neråt till staden Paris
Men mycket kom emellan både det ena och det andra
Stigen blev krokigare och man hade svårt att den vandra

Livets skola är bland det bästa, man lär sig livets nycker
När man växte upp var problemet med jästa drycker
Tyvärr kan man än se hur detta har förvandlats till guld
Kan man då skylla livet för detta, känner den en skuld

Ödets ger vissa människor fördelar där finns det inga hinder
Men för många blir det ett slit och många tårar på deras kinder
Hur man än ser det, är vi ju alla jordens medborgare här
Är det så att man måste ha talangen och vara en trollkonstnär

Bo Grapenskog

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk