Publicerat
Kategori: Sorgliga dikter

Det som sakta försvann

Jag har alltid vetat
vart jag velat att gå
Fast ångesten har fångat allt
det ja aldrig kommer uppnå

Jag har alltid känt hur ondska
har fått mig att vända om
Där egoismen har frodats
för ja vill aldrig bli som dom

Allt jag har försökt att förklara
Allt för att andra ska förstå
Det ögon inte kan säga
som fick mig att gå

Långt, långt bort i horisonten
försvinner solen som brann
Vem var det som förlora något
i det som sakta försvann

Nätterna är nu mörka
Dagarna likaså
Jag förstod aldrig vitsen
att förstöra någon så

Långt, långt bort är himlen
den enda som jag har ibland
Så långt, långt bort
i det som sakta försvann

Utanför

Status: Silver författare

Jag hobbyskriver lite ibland. Kan vara om allt möjligt. Ofta i rim, men ibland lyckas jag att skriva utan rim.
Utanför är medlem sedan 98.1 Utanför har 40 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Kisselord

Jag är en glad och pigg författare som skrivit sedan 2005, det var då som jag började skriva dikter i skolan. Jag skrev också noveller. Jag har skrivit över 10 böcker och är också poet och kompositör!…

Kisselord

På andra plats denna veckan: Sten Wiking