Kategori: Sorgliga dikter
Det som sakta försvann
Jag har alltid vetat
vart jag velat att gå
Fast ångesten har fångat allt
det ja aldrig kommer uppnå
Jag har alltid känt hur ondska
har fått mig att vända om
Där egoismen har frodats
för ja vill aldrig bli som dom
Allt jag har försökt att förklara
Allt för att andra ska förstå
Det ögon inte kan säga
som fick mig att gå
Långt, långt bort i horisonten
försvinner solen som brann
Vem var det som förlora något
i det som sakta försvann
Nätterna är nu mörka
Dagarna likaså
Jag förstod aldrig vitsen
att förstöra någon så
Långt, långt bort är himlen
den enda som jag har ibland
Så långt, långt bort
i det som sakta försvann
Utanför är medlem sedan 2020 Utanför har 40 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Piraya73
En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…
På andra plats denna veckan: Angelina Lundström