Kategori: Dikter om livet
Det var en gång
det var en gång som var grusad
nu sitter jag här berusad
jag tar ett steg och ser en trappa
nu ska jag sitta här och slappa
jag reser mig upp går ner
nu finns inte denna trappan mer
jag böjde på knäna och tog ett hopp
och landade i sjön för ett sista dopp
jag börjar simma mot dess bank
nu tar jag bilen och fyller min tank
jag startar bilen och börjar köra
vad i helvete ska jag göra
jag pressar foten mot pedalen
och kör som att jag vore galen
jag kör bilen ner för ett stup
och krashar ner mot dess djup
jag öppnar dörren och stiger ut
och borstar av mig gamla beslut
jag kollar höger och vänster flank
nu får det va nog med livets stank
jag börjar gå mot horisonten
när mina tankar tar över fronten
jag tittar upp mot himlen grå
och tänker tyst jag vill ha den blå
jag stoppar handen i min ficka
och plockar upp ett litet frö
nu ska jag vid denna vägen sitta
och så mitt frö och se det växa
tiden läker alla sår
men detta frö det såddes igår
jag stannar kvar och tiden går
årstiderna växlar och himlen är blå
jag ser mitt frö och en blomma jag får
jag torkar livets gamla tår
jag tar nu blomman och reser mig upp
och tar mig förbi livets gupp
ett nytt liv i min hand jag har
nu finns det bara en sak kvar
jag kan hänga läpp och gå med käpp
och halta och tänka tills jag blir knäpp
men om denna väg har ett slut
så ska jag lossa livets knut
det jag hade finns inte kvar
så jag lämnar det som en gång var
Ronny Feghali är medlem sedan 2020 Ronny Feghali har 42 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen