Publicerat 11.06.2018
Kategori: Dikter om livet

ETT BARNS VÄDJAN OM KÄRLEK

ETT BARNS VÄDJAN OM KÄRLEK

Jag var så ensam,rädd och så iskalla
Jag hade ingen familj sa de alla
Utom en bror,att skydda mig
från varje fara på livets stig

Fast lika ensam och rädd som jag
grät han inte vid ödets slag
Vi klarar oss sa han helt kort
fast vår mor och far gått bort

Men i mitt hjärta jag tvivlade på att
livet utan dem skulle gå
De låg så stilla i den djupa grav
Det vore ett under som Gud oss gav.

Och undret skedde,när allting var
så svart och vi inget hopp hade kvar

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk