Kategori: Dikter om döden
Fågelfängaren... eller Langaren...
Du lägger din snara
en morgon så klar
och börjar en fågel att fånga.
Den svingar sin vinge
mot dags början klar.
Den hoppas.
Den tror den skall hinna.
Den lever.
Du andas ett hot,
så farligt men tyst,
när på gången du listigt spatserar.
Du gömmer ett hot,
under jackan javisst,
vilar djävulens bok som en snara.
Det fria det vackra,
fått vingar som bär,
genom dal över berg med en lovsång.
Den varmaste kroppen,
som mjukast den är,
då den landar högst uppe på toppen.
På toppen av berget som fjärran har hägrat,
kusin med Ander och snö.
Målet om lycka i vardagens hetta,
får vila på bergstoppen där.
Mot stunden av utsikt
och hoppet som bär,
på vingar du segervisst glider.
Bli fångad i snaran din fiende bär.
Få vingarna skadade, brutna.
Att inte få flyga på vindar som bär,
över fängarens strandade skuta.
Det hotar din frihet,
ditt allt här på jord,
då han spelar sin spruckna luta...
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Haahaauuj
Hejsan hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej
På andra plats denna veckan: Petterbroberg