Kategori: Dikter
Frankensteins monster
Jag sitter på nedersta trappsteget
Huvudet i mina händer, för jag är trött, så trött, och jag vet inte vad röda skyar ska betyda
Pressar mina handflator mot ögonen tills det gör ont i huvudet, och jag kan se universum bre ut sig framför mig
Någon sparkar mig i smalbenet och springer iväg
Ännu ett blåmärke, tänker jag och reser mig
Jag räknar ärr i sängen på kvällen, men jag har glömt hur jag fick dem
Mina lakan är vita och nytvättade
Jag vet att när jag lägger mig så kommer ärren svälla, börja blöda igen, läcka var
Gammalt och äckligt, men inte värre än att det går att tvätta bort, och jag är trött
Inte värre än blåtiran och skrapsåren, en dagbokssida alla kan läsa
Jag går gängligt nu, inte rakt eller riktigt
Släpar mig fram över asfalten, och jag vill skrika att det är ert fel
Men såhär har det väl alltid varit, även innan mina felsteg
Blott en reflektion, med händerna i fickorna
Ni kommer aldrig få leva i avsky av er skapelse, inte när jag går bredvid er
Jag är lika mycket du som du är, era delar svetsade som Frankensteins monster
Bokens moralkaka är att Frankenstein var det riktiga monstret
Men det är okej, jag förlåter er, så titta bort en sekund
Snälla, låt mig skapa mig själv en gång, och ni ska se hur vacker jag blir
Mångatan är medlem sedan 2020 Mångatan har 18 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen