Kategori: Dikter om livet
FREDAGSTANKAR 2
Fredag älskade vackra Fredag
Det var ett tag sen jag skrev till dig nu, har du saknat mig?
Ja det är klart jag har saknat dig kära lilla Maya.
Hur är det?
Jo älskade Fredag, det är en sak jag vill tala med dig om.
En sak som äter upp mig inifrån.
Jag har en fråga.
Varför är det så viktigt hur vi ser ut, på utsidan, är det inte insidan som ska räknas?
Varför går jag dag ut och dag in och tänker på det, varje minut, varje sekund upptar det min tid?
Att tänka på hur jag ser ut.
Kan jag se ut sådär, varför ser jag inte ut på ett speciellt vis, varför är inte jag vacker och snygg.
Så här kan jag väl inte visa mig, de kommer tycka jag är ful, ful och konstig.
Jag tittar mig i varje spegel, varje gång jag går förbi , jag tittar in i varje fönsterruta på min promenad, inte för att se vad som finns där inne utan bara för att få se min spegelbild, och varje gång tänker jag på hur ful jag är.
Bilarna som står uppradade på gatan känns skrämmande, de har också fönster, och för varje gång jag går förbi fångar de mig, som en rävsax öppnar de upp sitt gap och de vassa taggarna biter sig fast och mitt självförtroende börjar blöda.
Såret som var litet och betydelselöst, knappt synligt till att bli ett sargat öppet ett, som inte vill läka.
Varför är jag jag, varför gör min egen bild mig så illa?
Vart kommer alla destruktiva tankar ifrån, tankarna om mig?
Att jag är ful, jag är äcklig, att ingen någonsin vill ha mig
Att jag är inte värd ett skit.
Vill kräkas!!
Vill slå sönder vartenda spegel, vartenda fönster så jag slipper känna hat, så jag slipper känna vrede eller äckel mot mig själv.
Så snälla Fredag, varför är jag såhär?
Varför ser samhället ut som det gör, med den utseendehetsen som finns, att det ska vara så viktigt hur vi ser ut, annars blir du inte accepterad.
Varför??
Lever jag i en lögn, eller är det bara min egen falska sanning?
Fredag svarande :
Älskade lilla Maya, jag ska försöka förklara.
Den bild du ser är bara en förvriden illusion av dina inre demoner, demonerna har satt dig i en bur och slängt nyckeln.
Din verklighet har blivit så skadad.
Skadad av samhällets ideal, men ta de där idealen och släng dem i avgrunden.
Där ska de ruttna och sen förmultna.
Sen måste du försöka att hitta denna lilla nyckel i ditt allra innersta, den finns där, jag lovar dig älskade Maya.
När du väl hittat den kan du öppna buren och du ska åter känna kärlek till dig själv.
Men hur ska jag lyckas då, att hitta till mitt innersta där nyckeln ska ligga?
Jag som just nu bara lever på ytan.
Älskade Maya, när du vandrar gatan fram, så försök strunta i bilarnas rutor eller affärernas fönster, en i taget, sakta sakta kommer du tillslut inte känna behovet av din egen yttre bild, om du trots det tittar så försök att se dig själv inifrån. Titta in i dina ögon, där kommer du se den vackraste av själar.
Den där vackra själen är din och bara din, och den är värd all kärlek i världen.
Där hittar du din nyckel, öppna upp och släpp demonerna fria.
Då kommer du bli fri, fri och lycklig.
Åh älskade Fredag, jag ska försöka mitt yttersta att följa dina råd.
Vad hade jag gjort utan dig, du den vackraste av dagar.
Jag ska våga släppa taget, dyka ner i mitt eget okända hav av känslor.
Ja gör det vackra Maya
Jag håller din hand så att du slipper känna dig ensam.
Jag ger dig syre när du inte längre kan andas, jag finns här, alltid.
Ropa bara mitt namn.
Fina underbara Fredag, tack, tack för att du finns, tack för att du tar dig tiden att lyssna, tack för att du älskar mig villkorslöst, tack Fredag, jag älskar dig.
Piraya73 är medlem sedan 2021 Piraya73 har 42 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen