Publicerat 05.04.2016
Kategori: Dikter om döden

Gryningens väg...

Där i förödelsens mitt står du.
Hemfallen åt livets svarta hål,
obearbetad,
går du döden till mötes.

Den befriar dig,
och gläder andra,
som får sin hämnd förklarad,
i några sista suckande minuter.

Den är länge sedan borta,
som hade den aldrig funnits.
Smärtan över att ta livets hörnstenar,
i egna händer.

Tysta är stegen av de som bär,
det liv som misslyckats.
Som med sina händer och fötter,
slutför bödlaverk...