Publicerat 12.02.2016
Kategori: Dikter om livet

I alla lägen...

Den du är när röst lever ensam,
blir något skamfilad i gemenskapens fula virrvarr,
då styrka från det som faller snett här i världen ständigt kommer först.

I förhoppning vaknar liten trosvag.
Vänder sig om medan kudden ännu är varm,
mjuk,
beredande plats åt vilset huvud.

Jag tar en stump från doft av vått snöre,
en sommar för länge sen.
Knyter den hårt om det bruna styva papperspaketet.
Låser inne...