JAG HETER MÅNSING-KATT-den försvunna vasen

JAG HETER MÅNSING-KATT-den försvunna vasen
JAG HETER MÅNSING-KATT.

Den försvunna vasen

Ja,jag heter Månsingkatt men Ludde min Husse säger bara M-K.
Vi har det väldigt bra ihop. Vi bor i en lägenhet på tredje våningen i ett
gammalt hus. Min favoritplats är att ligga i fönstret. Jag brukar se när Ludde kommer hem.
I dag är det onsdagen den 3 mars och det är lite kallt ute. Alla så väntar vi på att våren ska komma. Men det tar nog ett tag till.

- Nu hör jag Ludde,tänkte M-K. Det ska bli roligt att han kommer hem.
Han brukar klappa mig och jag brukar sätt mig på pallen i köket och han berättar sin dag för mig. Jag har ju inte så mycket att berätta,jag sover ju det mesta.
Ludde kliver in genom dörren och M-K, är direkt där och stryker sig emot honom.
- Hej,M-K. Hur är det? Hur har din dag varit?
- Lite sömnigt svarade M-K.
Ludde han gick ut till köket skulle göra sig lite mat och tog fram lite köpta köttbullar och satte på vattnet till makaronerna.
- Tänk dig M-K, sa Ludde,att vi var hos en firma som kanske skulle köpas upp av den firman som jag jobbar för. Där hade vi en kvinna som hade arbetat i nästan 40 år på samma jobb. Hon hade fått en dyrbar vas i present och var väldigt glad över den. Men nu säger hon att hon har blivit av med den. Ja, att någon helt simpelt hade norpat den. Hon var ju väldigt ledsen för detta och det kunde man ju förstå.

- Är det ingen som har hittat den,frågade M-K?
-Nej,ingen hade sett till den,svarade Ludde. De hade anmält det till polisen men det hade inte gjorts några framsteg. Så den var fullständigt uppslukad.

Ludde han lade ner makaronerna i vattnet och det bubblade nästan för mycket så han satte ner värmen på plattan lite grann. När det var klart så åt han av detta med god aptit. M-K, hade också fått ett skrovmån och han mumsade så gott på golvet. Ingen kunde äta så mumsigt som M-K.

-Skulle inte vi kunna göra något åt det här med den försvunna vasen,sa M-K. Jag menar den kan ju inte ha gått upp i rök.
Ludde han tittade på M-K. Med munnen full med makaroner och köpta köttbullar. Han sa inget för han tyckte nog att det får vara tills han hade åtminstone svalt den här tuggan.
- Det klart sa Ludde att vi kan göra det.
- Vet du var hon bor,sa M-K.
- Ja,det vet jag svarade Ludde. Men varför ska du ha reda på var hon bor?
- Jag har en lite känska av att det är inte som man tror att det är.
När M-K, blir så här tänkande är det ingen som riktigt förstår honom.
Det är ptrecis som om han var i någon annan demension. Så då är det lika bra att han får göra som han vill.

Efter ett lång tids tänkande, sa M-K.
- Kan du ta mig dit där hon bor?
- Det klart att jag kan sa Ludde. Men jag kan inte förstå varför? Du ska också veta att hon bor på fjärde våningen och du har ju ingen chans att titta in genom hennes fönster.
- Det finns väl ett tak,eller ett traphu,sa M-K. Kan man inte komma till hennes lägenhet från ett fönster i trapphuset?
- Ja,men då måste du ju klättra ner från sjätte våningen!
- Jag hade tänkt att vi tar en korg och så sätter vi mig i den och så hissar du ner mig från femte våningen till hennes fönsterbleck. Vad tror du om det?
- Det tror jag är rena,rama vansinnet,sa Ludde.
- Nu ska vi inte bli så dramatiska,sa M-K.

Ni kanske tycker detta är konstigt att M-K, förstår Ludde. Jo,det är så att M-K, kan faktiskt tala och förstår hur vi människor talar. Det är detta som är så otroligt med Månsing-katt.

Nu har både Ludde och M-K, kommit till denna kvinnas fastighet.
Ludde hade lite svårigheter att få upp fönstret som var ute i hallen på fjärde våningen. Men till till sist lyckades det.
Ludde hade tagit med sig sin cykelkorg och M-K, hade hoppat i den och satt där som en porslinsfigur.

- Du är väl inte rädd,sa Ludde?
- Nej,inte det minsta sa, M-K.
Nu var det korgen som åkte sakte ner till damens fönsterbleck. Men just då kom en skata och ville vara med på den här leken. Skator är inte förtjusta i katter. Det fick M-K, bli varse om. Skatan attackerade gång på gång. Så Ludde fick dra upp hela ekipaget.
M-K. var mycket förargad över detta.
- De där skatorna är bara till besvär. Det är inte konstigt att de säger att de är den ledes fågel.
- Ah,prata inte smörja sa Ludde. De är vackra fåglar.
- Vackra kanske de är, men de är väldigt retsamma.
Ja, de fick stå där som Ludde gjorde och M-K, satt fortfarande i korgen.
- Du har det bättre än jag,sa Ludde. Du kan åtminstone sitta i korgen.
Skator kan vara väligt envetna,så de fick sitta en bra stund innan de gjorde ett nytt försök. Denna gången lyckades det. M-K, såg att damen ifråga var där inne och till hans förvåning,stod hon med en vas med vackra blommor i.
Ludde hade beskrivit denna dyrbara vas så det var ingen tvekan om att detta var den försvunna vasen.

M-K, berättade hur det stod till med den här försvunna vasen.
Ludde han förstod nu varför damen hade sagt så. Nu när hon hade fått vasen och den försvann så tyckte chefen att hon skulle få en annan vas.
Så nu hade hon två stycken av denna fina vas.

De gick hem och funderade över om de skulle avslöja detta?
Det var ett svårt beslut. För Ludde hade fått reda på att damen hade fått mycket stryk när hon var liten för att hon hade slagit sönder en vas som inte alls var så dyrbar som dessa hon hade nu. Det kändes liksom en liten seger att hon hade dessa vaser.

-Jag tycker att det gör ju ingen skada och låt chefen tro att det var så här det har han råd med,sa M-K.
- Jag måste nog hålla med dig,för vi människor är lite konstiga och vi är så olika och kan man bli så glad över någon vas,så låt det ske,sa Ludde.

Det gick en vecka och Ludde kom hem och hade något att berätta.
- Kan du tänka dig att hon damen med vaserna fick dåligt samvete och talade om allt.
- Vad sa chefen då,frågade M-K.?
- En liten vas vad är det för något? Det hade du inte behövt bry dig om för vi får många sådana av det företaget som gör vaserna.
- Ja, så kan livet vara,sa Ludde.
- Hur livet än är,så är du en enastående, Månsing-katt
- Jag håller med föregående talare,sa M-K..

Bo Grapenskog

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk