Publicerat 03.01.2018
Kategori: Dikter om kärlek

Jag såg dig gå bortåt vägen min Käraste

Jag såg dig gå bortåt vägen min Käraste

Din kärlek du ger kommer i generationer att glöda

Hjärtat kände den värme när du gav rosorna så eldröda

Ju mer du tänker på att göra gott desto bättre mår du

Jag såg dig gå bortåt vägen när jag stod där i min farstu

Att våra vägar skulle korsas var en välsignelse så stor

Du var den vackraste man kunde tänka sig av en nordbor

Vårt öde blev som de flesta, glädje och sorg där vi vandra

Vi är tåliga men vi glömmer ibland att vi har bara varandra

Tidens tand tar ut sin rätt för oss alla, för fort går åren

Tänk vad nostalgisk man blir när jag såg dig den våren

Kinder som äppelblom och glad som en lärka i skyn

Lika ljuvligt sval som björkarna som bugade sig i vårt

skogsbryn

Vi människor borde vara tacksamma över detta märkliga under

För ingen vet något, men de behöver bara ta några sekunder

Din själ behöver frid och ro, så du kan se det vackra på vår jord

Att beskriva kärleken är nästan omöjlig, det fattas ändå ord

Bo Grapenskog

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk