Jag skulle inte kalla det ett adjö

I jäktande tak gick hon förbi fönstret, utanför caféet vi satt på. mitt i meningen tittade jag ut genom fönstret och stannade till, Jag tänkte; det är hon! Jag har trott mig se henne förr, för att direkt inse att det inte är henne jag ser, men den här gången var allt annorlunda. Jag tittade ut och såg hennes förbipasserande profil och som ett hak i en vinylskiva, förnyades mitt sinne igen och jag insåg. I efterhand har jag tänkt att det kanske inte var henne jag såg men det spelar egentligen ingen roll.

Med skräck som bara en förälskelse kan ge tog mina själ mig tillbaka till rättssalen. Rättssalen där Jag förlorade, där domen var kärlek, där mina känslor var åklagare. Jag är glad att hon inte kom in, för det enda jag hade kunnat göra var att hälsa med en darrande röst. Jag är tacksam att hon inte såg mig för då hade hon sett rädslan i mina ögon, en rädsla besudlad av sorg. Min hoppfulla bild av mig som en riddare skulle slukas som ett sandslott av Vågen som hon är och kvar skulle de sprida sandkornen visa charlatanen jag är. Känslan la sig som ett nopprigt linnetyg över hela min kropp. Den absorberade min styrkas vätska, den sög upp handlingarnas vatten och den torkade upp hoppets droppar. Detta tunga tyg bar jag resten av dagen som ett skynke av skam. Är min inbillade kristall sal en bluff eller är den så vacker så att Romeo och Julia skulle vilja läsa om den för varandra. För att försöka förklara hur det känner för varann. Så vacker att Cupido med tårfyllda ögon är tvungen att vila sin båge vid sin höft i förundran av sitt underverk. Som en jungfru blickar hon ut över havets lockande horisont och med mig alldeles intill som en fisk sprattlande efter vattnet. Hon så mäktig och så skör.

Sekunderna hade gått och jag med min mening. Den hade förvandlats till en upprepad vokal. En sån där vokal som söker efter ett ord, som söker efter ett resonemang och o vad jag sökte. Meningen var borta och saknade värde. Jag samlade mig och för att inte visa mig som det fånet jag var och i ett klent försök att rädda mitt anseende, fick jag säga. Jag såg en tjej.

Kassiopeia

Velig och bestämd; stark och utmattad. Synpunkter på stavning samt andra språkliga skavanker mottages gladeligen.
Kassiopeia är medlem sedan 2022 Kassiopeia har 3 publicerade verk