Kategori: Dikter om hopp
Klockan...
Hur har jag inte saknat
klockan som så tryggt
markerade min barndom.
Hur har jag inte saknat
den tickande bomb av liv
som rymdes där
i ekande pendyls gång
inte haltande
genom rummens oändlighet
och löften om liv
hängde den stilla
fast förankrad
förtöjd i väggen
som ingen ännu gått in i
Den fick hjärtats plats
i tidig barndom
med tickande trygghet
en kompass värde
ett solur som visar tiden
i fullmånens sken om natten...
Den plingade in
dygnets alla timmar
Hälsade varje dag
med stolt salut
Gav löfte om en levande framtid
mot ett ur ångest vägen ut
i egen frihet
där tid endast är mått
för liv på jorden...
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Haahaauuj
Hejsan hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej
På andra plats denna veckan: Petterbroberg