Livet

Bli formad i smärta.
Blod, luft, svett, gråt.
Försvarslöst fångad
fastkedjad till mamma och pappa.
Stum, stum, så stum som man kan bli!
Inuti skriker mig rösterna för och emot,
snälla tysta er!
Bara barnet
ingenting vet, ingenting kan,
men spricker av känslor övermäktiga solsystemet.

Skrika, slå och gråta
men aldrig agera.
Anständigt! Artigt! Synas men inte höras, inte röras!
Snälla låt mig vara
lyder en desperat, tyst önskan inuti.
Inte säga, inte begära.
Fina flickor porslinsdockor.
Trasigt inre --
sparka, hata, spotta och slå
i tystnad om natten ensam i världen.

Tejpa tejpa tejpa själen!
Limmet rinner ur min mun
och jag förmår inte stänga munnen,
säger allting och ingenting
men säger allting fel.
Gråta tyst, skrika tyst, hata tyst, älska tyst.
Lugn och tyst.
Jag vittrar sönder nu,
Högljudd, hemsk oanständig vilja!
Outtömlig hunger efter kärlekens ord.

Var är mitt folk?
Vem tillhör jag?
Är jag trasig,
är jag helt som man ska vara?
Individ utan en säker plats i världen.
Men se där,
ett hörn
med alla jag håller av verkligt.
Oåtkomliga, frusna själar
nu materia i universums banor. Var är mitt folk?

Är en ond,
om man en inte kan älska
och bara tomma platser och hålrum i tiden
kan finna sig verkligt relatera till, älska?
Existentiell kris!
Vad ska en göra av sitt liv?
När ingenting på bordets möjligheter
lockar eller frestar?
Ett slöseri
av plats, tid och liv.

Försvarslöst kastad i tornadon
kallad existens.
Kommer jag att kunna? Vilja? Får jag lov?
Tejpen falnar nu
och limmet blöts ner,
av outtömliga källor sorg och förtvivlan.
Orkar jag ändå mer?
Hjälp mig, snälla snälla snälla du!
Klassad en samhällsfara,
och samhället en fara. Inkompatibel livet.

Utsliten tejp, upplöst lim.
Desperat ihopahållen människa,
helt normal, välmående, välfungerande!
Går sönder ibland
och ingen tejp i världen räcker
för att täcka mig längre.
Var alltihop bara misstag,
en hatisk förförisk vals mot döden?
När får en sitta ner,
sitta ner och gå sönder lite mera?

Gammal och ful nu.
Ingenting uträttat,
utflugna drömmar högt bortom atmosfären.
Klarade det inte, kunde inte, fick inte lov.
Skär mig lite mer nu
för vilken nytta fyller jag här?
Ensam och dålig,
girig ungdom och dumdristig vuxen.
Till ingen nytta nu
i en värld överfylld av själar som min.

Jag dör nu. Lämnar livet bakom mig nu.
Sakna mig inte,
ty jag är ingenting att ha!
Så många åsikter,
så många känslor,
vad tjänar de till om inget utrymme ges
tillägnat dem?
Ingenting förändrat, ingenting menat.
Glöm mig bara! Ingen värd att minnas ändå.
Ingen rebellflicka, ingen storslagen poet. Bara jag.

11/1 2025

Henny Magdalena

Hej! Jag är 17 år. Jag vill vara författare och poet när jag blir stor! Min favorit-poet och författare är Karin Boye!! Det ser man nog i mina dikter och övriga texter, jag får mycket inspiration från henne.
Henny Magdalena är medlem sedan 2023 Henny Magdalena har 49 publicerade verk