Publicerat 30.03.2018
Kategori: Dikter

Mannen i den turkosa adidasjackan (2 månader senare)

/

Jag såg ett foto idag
ögonen tindrade hoppfullt
var det livet du hade hopp om
eller förhoppningar om oss

ett ögonblick man inte
kan deformera
som är fryst i all oändlighet

redan då skavde mina uppsåt
trots din vetskap
med tiden kom kraven

min närvaro blev otillräcklig

//

Många vakna nätter
ligger till grund för
det starka bandet

som vi byggt upp
och sedan raserat

byggt upp
raserat

byggt upp
raserat

flödande konversationer
rökfyllda lungor
alkoholiserade vener

trötta ögon i
gryningssolen

en bekräftande blick
du förstår allting

///

Du förändrades så fort
den svarta sjukdomen
substansernas inverkan
du blev någon annan

en oförstående omgivning
såg på medan personligheten
den du en gång hade

försvann och
lät sveken hopa sig

placerade ofrivilliga
handavtryck som brände
hål överallt

lämnade en skadad kropp
den du nyligen älskat
minns du det ens

kan vi någonsin
komma förbi det

går det att förlåta

////

Ändå är du där
med dina tindrande ögon
och känslor som fortfarande
gick att tygla

på fotot
i tankarna

minnesbilderna går inte
heller att förvrida
finns du fortfarande

saknaden smakar beskt
efter min vapendragare
den plats du stal

inuti

för vår vänskap
är oersättlig

så säg mig
kommer det vara tomt där

för evigt

Ammunition

En analyserande, empatisk och förvirrad individ fylld med åsikter och ideér. Har en förkärlek till märkliga diskussioner om livets outforksade skrymslen, musik och kreativitet i alla former varav främst skapande med vårt vackra vokabulär. Texterna präglas av en verklighet som kan vara euforisk och konstruktiv, melankolisk och destruktiv men även något mitt emellan. Drömmer om att publicera en självbiografi, en altruistisk värld och att själen får känna frihet.
Ammunition är medlem sedan 2018 Ammunition har 69 publicerade verk