Publicerat
Kategori: Dikter om livet

Mobil, mobil ett kungarike för en mobil

Mobil, mobil ett kungarike för en mobil

Överallt ser man folk som pratar i sina mobiler.

Överallt ser man folk som pratar i sina mobiler.
Det här med mobiler måste ha gått oss på hjärnan. Överallt ser man folk som tittar ner i sina mobiler. Tänk om någon har ringt? Varför har vi plötsligt blivit så besatta av att vara tillgängliga hela tiden? Det är någon slags masshysteri, det går absolut väldigt bra att inte alltid vara tillgänglig.

Står man i en lång kö och handlar så pratas det till höger och vänster. Man pratar inte med människorna som står i kön. Nej, man har en handsfree så man kan prata med någon. Man gör det på ett högt och tydligt sätt så att alla i lokalen hör det. Varför ska man då nästan skrika? Ja, det är inte så konstigt för man har ju medhörningen i en snäcka i örat. Det är bara så att man inte är intresserad vad denna människa ska göra eller vad han har gjort eller kommer att göra.

Sitter man och fikar nog i sjutton tar de fram sina mobiler och nästan hoppas på att det ska ringa. Och det gör det naturligtvis med råge. Är det någon gång dessa människor inte har mobilen på? Nej, jag tror nog inte det. Visst är det kanske vanligt att man pratar för sig själv. Men detta är rena rama föreställningen. Tyvärr om man nu ids och lyssna så är det inte så fasansfullt spännande. Men de försöker på alla vis att göra så det ser spännande ut.


Tänk om vi kunde prata lite vanligt i en kö. Vad trevligt det skulle vara. I stället för att stå där och se sur ut. Personligen försöker jag göra detta men andra telefoner tar över. Ja, det klart man har ju kontoret på fickan. Och det vill man visa hela världen. Det vore skönt med ett kafé eller där man handlar som hade en skylt som säger: Visa lite hänsyn, prata inte i telefonen.

Ponera om det var så, vilket ramaskri det skulle bli. Vad skönt det vore utan telefoni, det har faktiskt urartat. Telefonen är sönder, vilken lättnad och frid.

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Ann Larsson

Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.

Ann Larsson

På andra plats denna veckan: Petra Christiansen