Kategori: Dikter om livet
Morgon i Solna (hexameter)
Morgonens arla ljus såg mig vila hakan i handen
Trött utav sömnbrist, jag gäspade stort över muggen med kaffe
satte mig så för att njuta dess beska i tankar och tystnad
ser jag på gården därute en man som med spade går lös
nyttjar den flitigt, förvånansvärt friskt trots att åldern är hög
spänst har han haft när lekplatsens låda med sand han har äntrat
skurar av sandstorm beblandas med luft i ett gulaktigt skimmer
skummelt att gräva så där utan mening, jag tänker förbryllat.
Byxbenen korta, två bleksmala ben i kängorna grundats
skjortan vars mönster i rutor som viftar om putande mage
dess inre av måltider många väsentligen rundats,
är han en ovanlig syn båd´ i gärning och klädselutstyrsel
Mannen med spaden är Göran, en granne från huset det röda
lever sitt liv utan buller och bång, medan åren blir många
hustru och barn syntes ej vara honom förunnat, vi sade,
önskade alla åt Göran ett sällskap av kvinnlighets fägring
vi, det är grannar på gården, där husen i fyrhörning ståtar
skvallrar och pratar på människors vis, medan timmarna ila
erkännas kan, utan dröjsmål av mig, att jag hellre vill lyssna,
nyfiken på alla människors liv då ju mitt är så tråkigt.
trastar i svartaste färg sjunger högt sina drillar i häggen,
blommorna länge sen är våra minnen av vår och förhoppning
genom den öppna balkongdörr´n jag hör hur det kvittras
sparvar tar siktet på flygande fän i luften den klara
Fladdrande flyktöron sitter på haren som långskuttigt hoppar
Lämnar så gården för säkrare plats medan människor vakna
Fjärran motorer i startande flygläge hörs, trots ett avstånd
Dofterna svävar i blandning in, fotogen och växande grönt
Cyklande kommer här budet med tidningar stapelhögt lastat
läsandet ökar på plattor och färre blir tidningars höjder
Framtida omsadling väntas då ske för dessa cyklisters
tramptag i väder av alla de slag jag beundrat så länge.
Budet i T-shirt och shorts stannar upp förvånad och häpen
Göran den gamle han fortfar att gräva och forma sin hög
sanden gestaltar en vass pyramid med siktet mot himlen
ljusnat har den uti rosa nyanser av rödaktig eld
Väntan i spänning på vad som ska ske, håller jag andan
känner hur hjärtat mitt bultar i ängslan men också förväntan
fingrar har stelnat i styvstilla grepp om örat på koppen
Budet han ruskar på huvudet blott och rycker på axlarna båda
Ackordet som manar och tyngden av papper vänder hans blick emot
porten. Den öppnas men ut, inte in stiger grannen fru Björklund
kliver beslutsamt mot Göran i sandlådans mitt där han gräver
och in smiter budet med gårdagens nytt redan synligt på webben
Kaffet har kallnat. Jag smuttar ändå och följer med blicken
mannen med spaden och kvinnan i klänning som far omkring benen
händerna viftar åt Göran. Jag hör hennes rösteko fara omkring.
Gården är hennes att vakta och skydda mot oönskat tilltag:
”Skräp ska du slänga i korgen och ingen må sjunga och skråla
högljutt när timmen är sen. Låt då även vår grill vara släckt.”
Hur ska hon möta en grävande man vars sinne tycks sväva i
tankar om annat, jag undrar och reser mig sakta från stolen.
Vad har han tänkt med sin hög och sitt hål i sitt idoga göra
Lyssnar jag så vid min öppna balkongdörr där solljuset glittrar
gyllene lekfullt i slösaktigt skimmer på frun som har greppat
tag om vår Göran och plötsligt har arbetet upphört, spaden stillnat
mannen ser rådvill på frun som i upprörda tongångar klargör hur
märkligt att Görans förnuft verkar flytt, då han oftast är redig,
pålitlig, menar hon nu att dement han har blivit, jag tänker.
Ögonen hans är klara och blå när han tydligt förklarar:
”Hål måste fyllas till brädden ty tomheten hotar att sluka”.
Plötsligt har svaret från Göran en djupare mening och Björklundskan
backar. Med häpenhet drar hon sig bort ifrån sandlådans centrum.
Stum står hon stilla. Jag väntar på skrattet som böljar gemensamt.
Åsa Lovén är medlem sedan 2023 Åsa Lovén har 3 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen