Publicerat 16.06.2016
Kategori: Dikter om livet

MORGONENS LJUS ÄR LÅNGT BORTA

MORGONENS LJUS ÄR LÅNGT BORTA

Längtan i mitt bröst är så stark när natten klär sig

För morgonens ljus är långt borta, den blir så gyllenfrasig

Men nattens mörka rock finns där och den mig omfamnar

Då gäller det att ha kärlekens kompass så jag vet var jag hamnar

Stjärnorna tindrar som stora bloss uppe på en mörka himlapällen

Där nere släcks ljusen och snart sover de alla i samhällen

Ändå finns det en tanke som snurrar runt och ge mig ingen ro

För känslorna är rykande heta som en dansande flamenco

Man borde få hjälp att komma igenom nattens mörka timmar

Även om man kan se att månstrålarna riktigt glimmar

I dessa månstrålars sken, blir allt både romantiskt och kalt

Allt är som vanligt men ändå längtan man efter något radikalt

Men längtan är så stark att det känns i bröstet som en tumskruv

Långt borta hör man ropet, det ekar det kommer ifrån en berguv

Tänkt att nu kan man snart se de första ljusglimtarna av gryningen

Än så länge står man här och känner på den där efterdyningen

Bo Grapenskog

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk