Publicerat 06.10.2015
Kategori: Dikter om hopp

NÄR GEVÄRSPIPOR HAR ROSTAT.

NÄR GEVÄRSPIPOR HAR ROSTAT.

Ibland så tvivlar man på att det goda verkligen finns
Man är uppväxt med det goda så länge jag minns
Har man fått en annan uppfattning nu när man är stor
Kan det vara detsamma som man fick lära sig av sin mor

Har det onda tagit över med en sådan enorm makt
Orden kan läggas fram så militäriskt i marschtakt
Kan någon blomma läggas i ett brutet avslaget gevär
Då har man kommit till en punkt att kanske vi lär

Vad vinner man om man förlorar sin heder och själ
Är det inte bättre att man försöker göra något väl
Ju mer våld som människan tar till för att nå framgång
Desto mer trappas allt upp och spiralen blir mycket lång

Till sist kan man strida för det goda här på den här jorden
Man kan försöka att intala sig själv om de förlåtande orden
Att gärningar kan vara det bästa sätt att rädda freden
Inte marschera med stora kängor skrika slagord i leden.

Man kan inte propagera för mycket av förlåtelse mot varann
Många blir förvånade att striden blev inte förlorad, man vann
Då blir världen bättre med mer förståelse och att människor ler
När gevärspipor har rostat och kan inte användas mer

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk