Kategori: Dikter
Ödelandet
Blicken som svepte över brändernas oändliga begär, sagolika
av giftet som spreds av demagogers dolkar och naturlagen
som grep tag i fruktlösheten
skapade den virvel som du aldrig tog dig ur.
Blicken som söker frihetens ändlösa mardröm av kackerlackor
Och de sista smulorna av brödet,
som frälsaren girigt hade gett
skadade vingar av asfalt
i en gränslös fors av straffrihet
Blicken som faller ändlöst i mörker, finner törst
bland fanatiska dynor av guld, plätterade
djupt ner i själsligt mörker.
förgjorde av dessa jävla triumfsegrar
Blicken som inte längre ser tsunamin
utan blott känner tyngden, våg efter våg
det fanns ingen tid
utan bara längre ute
längre in i härdsmältan
Blicken som aldrig såg galenskapen
blomstra som i hav av åtrå och blod
nedstigen och förvirrad i grottorna
förbannar falska kartor.
Här växer inget längre, utan bara död och giftet
slingrade upp mot himlen
och ner förbi ner i oljeborrningens alla miljoner hål.
Det fanns tid.
Det fanns det, innan.
Nu finns det bara skorpioners längtan efter ömhet
Och ingen återvändo, bara en rak linje
Fast cirklarna äter upp stegen så ser ingen horisonten längre.
Den fasansfulla sanden slukar lungorna
Som sammet lindas det sista av vattnet
Av en tårtspades spets ömkar själens död
Att få åter sitta ner i radhusets kök
Och rädslan att bli kvar, att bli lämnad
Rusas det i en flod av ånger
När himlen rasar ned med omfamnar
och rensar det sista av syret
Är det bara cirklar kvar
Varv efter varv, i ett evighets sökande.
Det var i upprepnings maniska stunder
När så begären blev som behov
Och förblindad av förträfflighet
Så leker gatubarnen med radiakstavar
Och ingen kan inte se i det öde landet
Alla säger: Fortare
så att alla jävlar ska dö
som inte är som oss
Ur den sista kvartalsrapporten så kom det för första gången
En sanning som likt en självmordsbombares önskan
Att leva vidare, i vilken form som helst
Till vilket pris som helst levererar kläder ifrån
Källare fyllda med barn, endast för oss
Ta för oss, det gör vi
Till absolut vilket pris som helst
Till den lägsta formen av cirklar hävdas naturlagarna igen
Den rätten vi ser att förmå att världen krymper ner till en atom av lögner
Så ingen kan se oss,
Så ingen jävel kan se oss
Idisslar vi sanning och lögn, precis som vi alltid har gjort
Vi ser inte ödelandet längre
Trots vi lever i den, varje sekund av åtrå
Levererar vi vackra siffror, som vi tror ska rädda oss
Vi ser dem dö, framför kamerorna
Innan dess, fast vi vägrar se det då och likadant nu
Deras händer sträcks mot oss och vi ser dem inte
Utan vi fylls med teorier lika dyra som saffran, tror vi
Du sitter mitt i landskapet
Och fingrar på avtryckaren
Det enda lösningen som du ser
Som du alltid har sett är din rätt
Du brusar upp och pekar anklagande mot alla
Som inte ser vad du ser
För det är du som är viktig
När de två unga flickorna dör
På fel plats, skapta av fel människor
Kan inget bli tydligare, men att göra dem synliga
Finns det inget intresse, kvar
För dem är inte som du
Som fick bli vuxna
Det är som naturlagarna hägrar som en oas
Som glömskan är din vän
Hamrar och hovrar du i en oändlighet
Av strömmar av begär
Det var aldrig rätten som vägledde dig
Utan det ständiga växande begäret
Som ständigt väckte svulsten som bara
Växte och växte i dina lungor
Som lindansaren vecklar du dina spröt
Och kräver bli mottagen som en kung
Och bli despoten
Av begär att aldrig kunna känna en enda känsla
Att aldrig missa ett enda jävla slag av demagogens
Välvilliga gift och naturlagarnas slingrande längs berget
Där står du med vit flagg, på toppen av det högsta berget
Med en handrörelse störtar allt ihop, när du reser dig
Så ser du, bland sotet som stiger, för en kort sekund
En sanning, fastän du vet att det är en lögn
Precis som många andra, som cirkulerar runt
I det eviga pusslet av straffrihet
C.S Berglöv är medlem sedan 2024 C.S Berglöv har 13 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen