Publicerat 23.04.2023
Kategori: Dikter om döden

Osynliga tårar

Gråter med osynliga tårar
vet ni hur illa ni mig sårar?
De rullar på insidan av mina kinder
när ni bara ser mig som ett hinder

När upphörde min mänsklighet
är det någon av er som vet?
Att bli behandlad som en fredlös
vet du hur det känns min tös?

Att förlora alla sina nära och kära
är en börda allt för tung att bära
Så många från mig dog på några år
att jag ej ens tänka på det förmår

Men du min lilla tjej, du är fortfarande kvar
så säg mig vad orsaken till alltihop var?
Det var ett livsavgörande beslut du tog
så smärtsamt att mitt sista hopp det dog

Jag inser tyvärr att jag redan blivit dömd
och med det även strax helt bortglömd
Bara att se allt, hur rått och kallt det än är
du är där och jag är här, för alltid isär

Önskar att tårar jag fortfarande hade kvar
åtminstone ett par, inlåsta i tryggt förvar
Förtvivlan och sorg lämnar dig alltid tom
blott bruna blad istället för växt i blom

En framtid utan någon nära kvar hos mig
ter sig som grå och hopplös, så nej
I min ensamhet har jag levt tillräckligt nu
jag lämnar allt och det vet både jag och du

Jenny Larsson

Jag är en kvinna som har skrivit sedan 6 års ålder, något som är helt fundamentalt för min psykiska hälsa. Möjligheten att få skriva när helst jag känner att det finns för mycket känslor inombords är en förutsättning för att jag ska lyckas hålla mig vid liv ytterligare en dag. Jag finns på poeter.se med en del poesi som är skriven på svenska samt på writing.com under pseudonymen "Deadinside" med ett urval som är skrivet på engelska.
Jenny Larsson är medlem sedan 2023 Jenny Larsson har 5 publicerade verk