Patrick Sjöberg varför sa du inget när han levde?

Patrick Sjöberg varför sa du inget när han levde?

Jag tycker inte det är försvarsbart att smäda en människa efter hans död. Han har ingen chans att försvara sig. Det borde varje människa få. Jag vet vad jag talar om. Ett Barnhemsbarn ett fosterhem där jag blev våldtagen dagligen i så många år. Jag var bara ett barn då. Men när jag blev vuxen relaterade jag detta. Jag har inte ditt kaxiga beteende,ändå vågade jag säga som det var.
Jag har brottats med detta hela livet. Jag fick panikångest när jag var 12 år. Det har lamslagit hela mitt liv. Ändå visste myndigheterna om det ändå gjorde de inget. När jag kom där ifrån trodde myndigheterna att allt var över. Men det var ju inte det. Först tog de mig när jag var 5 år. Först som sagt Barnhemmet där kränkte de oss så vi trodde att vi var så dumma som de sa och som de hela tiden pläderade att det var vårt fel.
Så panikångesten har suttit i i minst 60 år. Ingen kan riktigt förstå hur det är att vara ett litet barn och bli utsatt på det viset. Tänk så många tillfällen i livet,som jag kunde ha haft om jag inte hade blivit utsatt för detta. Att musiken har räddat mig det är det inget tal om annat. Min syster klarade inte det.
Vi skulle ju då få 250.000 kronor för sveda och värk. Då skulle i den minsta detalj relatera dessa övergrepp. Jag säger i minsta detalj. För som han som höll i detta sa: Det ska vara något utöver det vanliga det ska vara exceptionellt. Eller när någon sa att han hade blivit tagen på könsorganet. Sas det att den kontymen var på den tiden.

Till slut ska man smäda en människa som de gör i detta Tv-program i SVT. Måste man ha mycket kött på benen. Absolut inte efter sin död det är absolut inte att ta några hänsyn. dEt borde vara förbjudet. Patrick sa: Vem skulle jag relatera det till? Det finns många då precis som nu. Varför kommer samvetet upp just nu? Tänk om jag hade fått sitta i TV och relatera mina besvär och dessa djävulska attacker om nätterna när jag skriker: Jag kvävs för jag känner än hans organ i min mun.

Bo Grapenskog

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk