Publicerat 10.01.2016
Kategori: Dikter om döden
Kategori: Dikter om döden
Ropat jag...
Utan aldrig, kan någonsin förstå.
Hämtade en näring, ur nu, som var ett då.
Ropat jag i natten ut.
Hoppet fanns i hörnstensknut.
Dagen slutat komma.
Minsta lilla hopp.
Livet slutat verka.
Ge ro åt sargad kropp...
![](https://novell.nu/for-bilder/13.jpg)
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!