Kategori: Dikter
Skulden , den osynliga
Att få en diagnos som förändrar livet är inte lätt,
det är något som begränsar och försvårar mitt liv.
Det är något jag får lära mig leva med på något sätt,
även om det känns som att resan blir flera tusen mil.
Det här är ändå inte det värsta för mig,
jag har klarat mig förr och kommer göra det igen.
Det är känslan av skuld och skam som infinner sig,
och klumpen av gråt som jag alltid har på känn.
Att känna sig som en belastning för nära och kära,
att känna att man alltid är i vägen.
Jag vet att jag har mycket kvar att lära,
och att jag kommer kämpa i alla lägen.
För andras skull vill jag dra mig undan och hålla mig borta,
men för min del vill jag alltid ha någon här.
Vissa dagar är mina bra stunder mycket korta,
de övriga stunderna känns som jag bara är till besvär.
Min kärlek och familj har inte valt den här versionen av mig,
det är inte rättvist att de ska behöva lida.
Att de hela tiden ska anpassa och rätta sig,
bara för att jag inte längre själv orkar strida.
Att de ska behöva höra mitt gnäll och tjat,
att de måste hjälpa mig med allt jag inte kan klara.
Att de ska behöva leva med någon så trött och lat,
och som bär på känslor som är svåra att förklara.
Jag känner en skuld,
jag känner en skam.
Vill kunna sprida guld,
men allt jag ger är torrt och jobbigt damm.
Johanna davidsson är medlem sedan 2016 Johanna davidsson har 7 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen