Kategori: Dikter om livet
Snösparven
I bröstfickan vilar en hjälte, så trött,
som stupat långt ifrån trädkronor ned.
Lindad i snövit näsduk, som nu färgats rött,
av blodet som strömma emot evighetsfred.
Vingarna har stelnat, som om vintern frusit till,
och en matt sista suck vart hans slutliga farväl.
"Min kära vän är död", han viska, uti skogen som stod still.
Medan en tyst, ensam bäck strömma ut ur hans själ.
Vid den största gran på fjället, han grävde en grav,
till sin vän att få vila tills dom sågs igen en dag.
Han klädde den svala jorden med liljekonvalj och lav,
slog sig ned och lät bäckarna tåras och blänka svag.
Trots att sorgen liksom sväva över skog, berg och kärr,
så torkade han bort bäckarna som rann längsmed hans kind.
Trots att kärleken nog klyves som ved av vemodet, tyvärr,
så visste han att vännen nu var ett med fjällens fria vind.
Men att allting det vackra, alltid är så kort,
tvingas vi att leva med trots att ingen kan förstå.
Men att sann och äkta vänskap, aldrig tillåts glömmas bort,
så ses vi snart igen när döden beslutet knackar på.
Tobey Rover är medlem sedan 2016 Tobey Rover har 22 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Piraya73
En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…
På andra plats denna veckan: Angelina Lundström