Publicerat 02.05.2016
Kategori: Dikter om livet

Som tornet står jag där ensam men fri

Som tornet står jag där ensam men fri

Så många stenar har kastats mot mig
Men jag bryr mig inte om det
Som tornet står jag där ensam men fri
Försöker att vara den längsta tornet

Jag är tacksam för dessa torn
Inga ledsamheter utan de står fast
Här uppifrån kan jag se morgonen randas
Solen reser sig i sin fantastiska skepnad

Solstrålarna gör att mitt rum blir till
ett ljusterapi
Vinden från norr börjar att ge den svala
bris som mitt hjärta behöver

Duvorna äter på taket det vete jag kastade ut
Sidorna som inte blev skrivna får
Ett slags gudomligt skimmer

Bo Grapenskog

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk