Publicerat 23.04.2016
Kategori: Dikter om livet

Tiden bleknar stundom...

Tiden bleknar stundom,
minns av det som varit har.
Stilla kommer varje dag,
när du är inte längre kvar.

Men så en morgon minns jag den,
den sång vi sjöng en gång.
En sång från fjärran land,
från hav,
från berg på söderns äng.

Det var den morgonen du kom,
med tro,
fast vilsen håg.
Du hade ingenstans att gå.
Ditt nu var endast då.

Du frågade,
och jo,
jag såg; här finns en ärlig håg.
Min dörr är öppen länge sen,
den stängs ej för en vän...