Publicerat 05.03.2019
Kategori: Dikter om glädje

Träden ropade vid skogsbrynet

Träden ropade vid skogsbrynet

Den mjuka viljan fanns borta vid horisonten
En slag vädjan att världen kunde undgå detta
Silvergråa moln svävade som palmblad över
Den frusna marken

Allt var nu dött och inget liv fanns att tillgå
Denna lite märkliga vy etsade sig fast
När de kala träden sträckte sina grenar mot den askgråa himmelen

Att marken försökte klä på sig och undvika den värsta kylan
Träden liksom ropade vid skogsbrynet:
Kom,kom hit här har du tryggheten
Kan det vara så att konturerna av det förgågna
kommer åter

Bo Grapenskog

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk