Kategori: Dikter om livet
Ungarna
Klotter klotter på väggen där
Ungar som skriker va fan gör vi här
Livets vägar pekar hit och dit
Vuxna som inte bryr sig ett skit
En mamma som tungt sitter ensam och gråter
Hon sitt barn kanske aldrig mera får åter
Samhället säger att de gör vad de kan
Men barnet är vilse i utanförskapets skam
En pappa som lider av helvetes kval
Han försöker ju bara komma ur sitt skal
På barnets kind en tår trillar ner
Men bara ilskan i hans ögon man ser
Frustrationen i mig bygger snabbt ett bo
Vill ju bara att de ska få leva i fri och i ro
Att kärleken åter ska få ta över deras familj
Att deras hem ska lukta trygghet och varm vanilj
Så snälla ni som någonting kan göra
Sluta att bara viska i någon annans öra
Hoppas nu att allting vi kan rädda
Att vi med stolthet kan säga att barnen blir sedda
Att deras glada rop åter ekar mellan husen
Och att alla är glada, till och med den lilla lusen
Så kom igen nu försöker vi bygga
Så att barnen i vårt land känner sig älskade och trygga
Nu mina tankar ur orden hittat ut
Så att sagan kan får ett lyckligt slut
Tack för mig ännu en gång
Nästa gång kanske det blir en sång
Piraya73 är medlem sedan 2021 Piraya73 har 42 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Skogstokig
Roger Skoog : Författare, skribent, musikälskare och boksamlare. Bloggar regelbundet på "Den Skogstokiga Bloggen" och har även hemsideportalen "Skogstokig Förlag" (se länkar…
På andra plats denna veckan: Maja Wellerstadt