Publicerat
Kategori: Dikter om livet

Vad har vården tagit vägen i Sverige?

Vad har vården tagit vägen i Sverige?

Man får väldigt ont av en liktå liknade i foten. Det gör väldigt ont och man har svårigheter att gå. Man ringer up vårdcentralen och man f ramför sitt ärende. Men se den gubben gick inte. Det fanns inga tider på många dagar. Då ringer man upp 1177 och efter ha väntat i en halvtimme så kommer det en sjuksköterska i telefon. Än en gång framför jag mitt ärende. Men tyvärr kunde hon inte säga något för hon såg inte hur foten var. Då sa jag då får jag väl gå till aukten. Då fick hon nästan hjär nblödning och på alla vis sa hon att det fick jag inte göra. Utan hon rekomenderade att jag skulle ta kontakt med ett apotek.

Man blir lite luttrad att höra att det är så svårt att få vård. Vart går alla skattepengar man har lagt under sin levnad? Hur länge tar det egentligen att titta på denna fot? För det gör så ont att man kan inte gå. Vad är egentligen vård? Vi får inte gå till akuten vi kommer inte till vår vårdcentral,vad skola vi göra. Ett spotek kan ju inte vara en del av vårdapparaten? Då har man missat något tycker jag när man inte ens kan få hjälp med något som s märtar så oerhört.

Jag vet inte egentligen var premisserna är när man ska söka hjälp? Är det när man är så dålig att man inte kan göra det själv,eller är det då också relevant att ta kontakt med ett apotek? Resurser tycks det ju finnas om man nu ser i Sossarnas budjet när de slänger den ena och andra miljarden efter den andra på något som inte är till medborgarnas hjälp.
Det måste ju finnas en instans där man kan ta hand om mindre blesyrer. Men i detta fall måste nog en läkare skära i denna förhårdnad. Så då hamnar man mellan stolarna. Folk drar sig för att ringa om något de tycker inte är så märkvärdigt. Men i förlängningen kan det bli farligt

Vårdapparaten borde nog få se en liten service och smörja upp detta tröga system. Vård i dag är som min gamla Ford. Sliten men ha den gamla samariten

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Ann Larsson

Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.

Ann Larsson

På andra plats denna veckan: Petra Christiansen