Ambra

Kvinnan som jag träffade var väldigt speciell. Jag arbetade som socialsekreterare på Försörjningsstödsenheten i Österåkers kommun. Hennes tidigare man undvek henne och verkade närmast rädd för henne och deras gemensamma vårdnad om dottern skedde i största utsträckning på kvinnans villkor. Även receptionisten på kontoret var i konflikt med kvinnan, de hade växt upp tillsammans och gått i samma skola. Nu var de av någon oklar anledning i konflikt.
Kvinnan spådde i kort och kallade sig för Diana. Hon var skicklig på att spå i kort, hon hade alltid kunder och kunde tala om allt om sina kunder och vad de kunde förvänta sig i framtiden. Frågan var om hon behövde korten överhuvudtaget, hon såg allt klart och tydligt ändå och kunde till och med påverka sin omgivning efter eget tycke.
Jag träffade Diana på kontoret vid ett antal tillfällen. Hon saknade alltid pengar och kunde inte ens koppla in telefonen för att behålla sina kunder för sina spå uppdrag. Det var alltid iskallt i rummet när hon kom på besök, även när det var het sommar utanför och hon var alltid sjuk och förkyld.
Det hindrade henne inte från att helt styra sin omgivning. Hon fick hyra en lägenhet av en kvinna som hon på något sätt kände, kvinnan uttryckte rädsla när jag kontaktade henne, och hon visste inte hur hon skulle få Diana att lämna lägenheten, till och med Dianas före detta man kom till lägenheten för att måla den, så mycket styrde hon andra människor och deras handlingar.
- Jag är livrädd för Diana, hon styr mitt liv fullständigt, sa kvinnan som Diana hyrde lägenheten av.
- Hur då? Frågade jag.
- Hon kom bara hit och tog över lägenheten och nu får jag inte ut henne. Hon är hyresgäst, men hon betalar ingen hyra, sa kvinnan som Diana hyrde lägenheten av.
- Det är väl bara att säga upp henne för utebliven hyra, sa jag.
- Om det var så lätt, nu har hennes före detta man kommit hit också och har börjat måla om lägenheten efter hennes önskemål och jag är övertygad om att hon inte betalar en endaste krona till honom, sa kvinnan som Diana hyrde lägenheten av.
Diana hade inte hört av sig under hela juni månad och inte sökt några arbeten, så jag gav henne avslag på ansökan om försörjningsstöd för juni månad.
- Jag kommer att beviljas försörjningsstöd för juni månad ändå, sa Diana till mig vid ett besök på kontoret.
- Hur ska du kunna beviljas försörjningsstöd för juni? Du har ju inte varit i Österåkers kommun och du har inte sökt några arbeten, Sa jag till Diana.
- Du får väl se, jag kommer att få försörjningsstöd för juni, sa Diana till mig.
Diana hävdade att hon tillbringat juni månad tillsammans med sin dotter och därmed var berättigade till försörjningsstöd för juni.
Jag fick in en dom från Länsrätten där de gick på Dianas linje efter en överklagan och hänvisade till att vi skulle bevilja Diana försörjningsstöd för juni månad.
Jag tog upp ärendet med min enhetschef, hon såg stressad ut och ansåg att jag inte borde överklaga ärendet, utan betala ut försörjningsstöd för juni månad.
Så fick det bli och Diana kunde ännu en gång styra andra människors handlande till sin egen fördel. Receptionisten som bodde i ett hus i kommunen tillsammans med sin man och sina små barn, skilde sig från sin man och bor nu själv i en hyreslägenhet med delad vårdnad om barnen. Diana fortsatte att spå i kort och styra sin omgivning utifrån sina egna behov.
Åren gick och efter nästan tio år kunde min far inte bo kvar hemma längre. Min mor orkade inte ta hand om honom längre. Så han placerades på ett äldreboende i Salems centrum. Det arbetade bara äldre svenska kvinnor där. Redan från början blev han särbehandlad, han fick inte vara med på några gemensamma aktiviteter och blev istället inlåst ensam i sitt rum. Min mor försökte att besöka honom så ofta som möjligt, men hon är också gammal och har svårt att gå själv.
Min far var ibland tvungen att använda kateter. Sjuksköterskorna lät katetetern sitta kvar, även när han inte behövde den. När han klagade så satte dom dit några morfinplåster på hans kropp. Jag var med och besökte min far vid ett flertal tillfällen på äldreboendet. Han var inlåst på sitt rum utan någon kontakt med de andra boende på äldreboendet. Vi blev knappt insläppta i hans rum, även fast vi var nära släktingar. Till slut kom det en undersköterska som öppnade låset till hans dörr med en nyckel. Min far låg och skrek i sitt rum, men ingen i personalen hjälpte honom.
Han fick en allvarlig infektion eftersom han hela tiden fick behålla sin kateter och ingen sjuksköterska tog bort den. Till slut dog min far efter ytterligare en allvarlig infektion till följd av att ständigt ha kateter. Vi hade kort tid på oss att städa och röja ut rummet på hans tillhörigheter, eftersom en ny äldre boende omgående skulle flytta in.
Året efter vid påsken åkte jag och min hustru på semester till Rom. På Långfredagen tog vi en promenad i centrala Rom. Vi hade varit där i tre dagar och skulle åka hem följande dag.
Av någon anledning gick vi fel och hamnade på en enslig gata. Det började att bli mörkt och det kändes inte helt säkert.
- Tänk om vi blir rånade, sa min hustru till mig.
- Det är nog inget problem, vi är ju helt ensamma på gatan, sa jag till min hustru.
Plötsligt dök någon upp bakom ett hörn och närmade oss med snabba steg. Vi förberedde oss på det värsta. Men det visade sig vara en kvinna som passerade oss i snabb takt. Hon log mot oss när hon passerade.
- Men det var ju Diana, sa jag till min hustru förvånat.
Hon svarade inte och snart befann vi oss i välkända kvarter i centrala Rom igen.

Sigvard Läth

Status: Brons författare

Jag gav ut en novellsamling Safari på Författares Bokmaskin 2012, förnärvarande arbetar jag med min debutroman.
Sigvard Läth är medlem sedan 2021 Sigvard Läth har 29 publicerade verk