Anteckningsboken

En lista skapades, komplett med namn och adresser till oss alla. En anteckningsbok med hårda pärmar köptes in. I den skulle vi skriva och läsa. Var vi hamnat. Hur vi mådde. Vad som hade hänt i våra liv sedan vi senast möttes och sade Hej Då till varandra.

Anteckningarna skulle postas vidare till nästa namn på listan. På så sätt skulle vi hålla kontakten. Minns att jag från början var nyfiken då jag lyfte på brevlådans lock.

Har aldrig sett skymten av lista eller anteckningar.

Kanske var det alldeles för mycket. Ännu en sak bland allt annat som skulle hinnas med. För överväldigande att kunna hantera så där på en gång när det damp ner i brevlådan. Eller så var det bara totalt meningslöst och onödigt. Bläddrade någon ens bland sidorna och skickade vidare?

Alla sprang åt varsitt håll. För sig själva. Med andra. Till något annat. Hos vem hamnade anteckningsboken? Valde någon att skriva till oss andra i den? Någon valde i alla fall att inte skicka den vidare.

Allt är menat att falla ihop. Försvinna. Förr eller senare.

Dig kan jag däremot lita på. Till och med när orden är för få, efter allt rasat. När det inte längre finns något i min närhet. Då är du min madrass där jag landar. Du berättar för mig och håller kvar idéerna.

Jag vet att vi kommer klara oss, för vi kommer alltid att vara ensamma tillsammans. Vi kommer att stanna kvar hos varandra. Du kommer aldrig att lämna min sida, om jag inte själv väljer att sluta.

Existerar anteckningsboken ens idag? Vilka livsöden skulle kunnat ha varit med i den? Fastnade försändelsen på bandet i en terminal någonstans eller kastades i en säck med andra okända adresser?

Den tiden har försvunnit. Kvar finns några diffusa minnesfragment. Det kan likaväl starta på nytt med oss. Mina tankar. Dina verktyg. Något som jag själv kan bygga vidare på och avsluta.

Du har olika skepnader där i min hand. Du sätter färg på papperet. Oftast svart. Dina tangenter blir till digitala bokstäver där på skärmen.

Allt fortsätter, så länge vi två håller fast vid orden. För oss själva. Gemensamt.

Sedan får andra läsa och förstå. Kanske också känna igen. Minnas vad som varit. Hur det började och slutade och allt där emellan.

Carina Persson

Känslan för text, bild, färg och form gör mig nyfiken på det nya, noga i detaljer och ibland tänkande i helt andra banor. Lärde mig att läsa när jag var fyra år och har älskat böcker och berättelser sedan dess.
Carina Persson är medlem sedan 2018 Carina Persson har 59 publicerade verk