Åstorp. Tur och retur.

- Från Stockholm kom du och till Stockholm skulle du.
Så sa mor när mitt flyttlass gick från Åstorp.

Först skulle det gå till Göteborg och Hammarkullen i tre år.
Med möbler barn och en omöjlig make.
Jag hade fått arbete på LP-stiftelsen.
På Drottninggatan 33 i Göteborg.
Maken hade problem.
Familjen skulle räddas.
Till varje pris skulle den räddas.
Det var inte bra.
Det hade varit bättre jag räddat mig själv och mina barn.

Flytta från Åstorp var bra.
Jag var färdig med Åstorp och Åstorp var färdigt med mig.
De sista åren hade jag bott i en ryslig lägenhet på Storgatan.
Kall, med halva golvet hängande utöver Storgatan och med störande ljud från morgon till kväll.
Ett betonghus där inte en enda blomma trivdes i mina fönster och där det behövdes heltäckande mattor för att kunna gå på golven utan frostnupna tår.
När jag lämnade den lägenheten med mina två barn, gnagde mössen hela nätterna på rör och masonit under diskbänken.
De hade helt käckt tagit sig in via avloppsrör och huserade fritt.
Jag har fortfarande mardrömmar om det hemmet.

Jag hade förberett genom att åka till Göteborg och välja lägenhet för mig och skola för min dotter. Lillebror var på sjukhus i Ängelholm mestadels av tiden.
Han var två, hade autism och skulle hämtas senare.
Jag valde lägenhet på Sandeslätt i Hammarkullen och skolan låg ett stenkast därifrån.
En bra skola och en bra klass.
Min dotter och jag var där och hälsade på strax innan terminsslutet och hon såg fram emot att börja skolan efter sommarlovet.
Jag arbetade och bodde i Göteborg under tre år.
Bodde i Hammarkullen, och arbetade i stan.
Gick ner för den långa Hammarkullebacken som slutade vid Pressbyrån, in i den kalla spårvagnshallen med hiss och ständigt väsande fläktar.
Tog den väldigt höga rulltrappan ner i underjorden och åkte spårvagn nummer sju varje morgon till Göteborgs Central.
Jag gjorde det i tre år.
Mannen fortsatte vara omöjlig och efter tre år var det dags för nästa flytt.
Denna gång var Stockholm målet.
Ja, så kom vi då äntligen till Stockholm mina barn och jag.
Tillsammans.

Av åren i Åstorp har jag bestämt mig för att bara minnas det som var vackert och ljust och det var mycket.
Det levande industrisamhället med alla givna punkter.
Åstorps järnvägsstation, järnvägsknuten känd av alla resande, och levande av ljud som spred sina välkända toner dag såväl som natt.
Den gav arbete till många och var en samlingsplats för ungdomar att mötas på om kvällarna.

Där fanns Björnekulla Frukt, Frukten, som tillverkade, bland annat, apelsinmarmelad, konserverade grönsaker, inlagda rödbetor och äppelmos om hösten.
Hela byn fylldes om kvällarna med doften av kokta rödbetor som spred sig tillsammans med doften från de äpplen som satt kvar på träden i vår trädgård.
Tanterna på Frukten jobbade i skift och på ackord till dess skörden var säkrad och väl lagrad i burkar.
Det fanns arbete åt alla som behövde och ville ha ett.

Stenkrossens rullande band med stenar, som vore de utlagda, var på väg högt över vägen mot sin förvandling till grus i de obarmhärtiga krossarna.
Ljudet från stenkrossen blandade sig med alla övriga ljud, som var för sig kunde utskiljas som toner i en välkänd och älskad hyllningskonsert till livet.

Ji-Te, den största av industrierna, som med sin vissla talade om när det var dags att börja och dags att sluta arbetet för dagen.
Den ljöd över nejden fyra gånger per dag.
Då var klockan sju, tolv, ett och fyra.
Alla kom cyklande i rader på Nygatan och skulle hem till lunch klockan tolv.
Klockan ett när visslan åter ljöd skulle alla vara tillbaka, mätta och belåtna, redo för nästa arbetspass som slutade klockan fyra.
Jag använde ofta Ji-Te visslan som klocka så jag visste var jag hade dagen.
Jag behövde aldrig klocka.

Ibland ljöd en brandssire´n, brandalarmet, högt och genomträngande.
Då kom män på cyklar från alla håll och kanter som skjutna ur en kanon.
Trafiken stannade och släppte fram dem på sin väg mot brandstationen.
De ingick i frivilliga brandkåren.
Åstorps modiga och starka män.
Brandstationen låg bara två kvarter från Nygatan, nedanför Fågelsångsgatan.
Ett stort gult tegelhus med stora fönster och bakom fönstren stod alla de röda fina brandbilarna.
Jag gick ofta dit och stod med näsan tryckt mot rutorna.
Jag gick från den ena till den andra, tills jag kom till den sista och minsta röda brandbilen som jag tyckte jag skulle passa så bra i.
Sen började jag ofta om från ruta ett igen.
Brandchefen bodde med fru, två barn och hund i en gul tegelvilla som var hopbyggd med brandstationen. Jag önskade ofta jag bott hos dem.
När jag frågade far varför inte han var frivillig brandman, som de andra, sa han att det fanns gubbar till det så det räckte ändå.

Varje fredag gick vi till torget.
Torget låg så nära och det fylldes av köpare och säljare varje fredag förmiddag mellan klockan nio och tolv.
Vi köpte höna med fjädrar som mor rensade, plockade och kokte.
Länge på vedspisen i köket.
Vi köpte fin torsk i bit, som mor fjällade och kokte så den blev till fina skivor.
Detta tillsammans med rom, lever och potatis.
Senapssås gjorde hon med hemmagjord senap, som far rullade med en kula i en keramikbunke.
Han satt på en köksstol med bunken mellan benen och rullade den svarta kanonkulan mot kanterna till dess senapsfrö, salt och vatten var en färdig smet.
Jag ville pröva men det fick jag inte.
- Du har för små ben, sa far.
Och så var det nog.
Vi köpte inte så mycket grönsaker mor och jag på torget.
Fast det fanns hur mycket grönsaker som helst.
Far tyckte inte om grönsaker.
- De e kaninemaad, sa far.
- De e grönfoor, sa far.
Så vi hade inte mycket grönsaker hemma. En liten gurka och några ärtor ibland kanske, men absolut inga tomater, morötter eller så.

Det fanns en korghandlare och borstbindare på torget.
Han var från Örkelljunga och sålde fina saker som han tillverkade själv.
Han satt och flätade korgar medan han väntade på kunder.
Av kvistar från Vide, eller Sälg som det heter.
Kvistarna hade han gjort böjliga och fina, och drog sedan om och om igen i en zinkbalja fylld med vatten och som han hade framför stolen han satt på.
Av dem gjorde han de finaste korgar jag sett.
Han gjorde små pallar till barn också.
Jag fick en fin, röd, liten pall som jag älskade och lekte med varje dag.
Far köpte en sopkvast en gång om året för att sopa bort snön från trappa och trottoar under den ofta stränga vintern med mycket snö i högar.
Det bästa på torget var fiskhandlaren och hans fru.
De blev alltid så glada när jag kom och tyckte det var bra jag åt fisk.
Torsk, makrill och rödspätta var de fiskar mor oftast köpte.
Fast bland köpte hon sill och gjorde stekt strömming och potatismos.
Det var gott.
Då blev far så glad.
Strömming och pääregröööd, var det bästa han visste.
Han kunde äta hur många som helst.
- Han fick inte äta alla, sa mor.
- Jag ska lägga in i ättika te på sönda mä, sa mor.
Mor tyckte bäst om torsk.
Jag tyckte om vilken fisk som helst.
Ibland, när det fanns, köpte mor tonfisk.
Det var som en köttbiff.
Tonfisken var dyr så det blev inte ofta alls.

Osthandlaren sålde lagrad Svecia och Västerbotten, de enda ostar som dugde sa far.
Mor ville gärna ha Herrgårdsost.
- De e mollskinnsost, sa far.
Det blev alltid lagrad Svecia och Västerbotten hos osthandlaren.
Jag tyckte om de starka ostarna.

- Fast nej, det bästa på torget var inte fiskhandlaren och hans glada fru.
Det bästa var tanten i karamellståndet som sålde hemgjorda kolan och marmeladkarameller.
Jag fick välja i en strut innan vi gick hem och skulle laga fredagsmiddagen jag och mor.
Höna eller fisk blev det alltid på fredagar.
Allt detta var innan mor började arbeta i Pressbyrån.
Sen var hon nästan aldrig hemma och när hon var hemma löste hon korsord och var arg och far fick laga mat, städa och diska när han kom hem.

I trädgården stod äppelträden på given plats.
Två med sommaräpplen, tidigt mogna.
Ett med mat och höstäpplen. De var stora och fina men inget att äta.
De fick användas till mat och god Skånsk äppelkaka med vaniljsås eller vispgrädde.
Vid gången bredvid köksdörren stod två fina Ingrid-Marie som far själv planterat.
De gav mycket och fin frukt och han vårdade dem ömt.

Blandade äppelsorters doft i sensommarkvällen vid tid för solnedgång.
Ljuden från en väg långt borta, blandat med ljudet av mogen skörd som vajar på åkrar där ännu ingen har byggt.
De är bland de ljusaste minnen jag bär med mig från ett älskat industrisamhälle den dag flyttbussen rullar vidare mot ett älskat Stockholm.

- Från Stockholm kom du och till Stockholm skulle du, sa mor.
Ja, så blev det.
Det blev Åstorp tur och retur.

livet

Livet är medlem sedan 2015 Livet har 829 publicerade verk