Att fastna i en dröm (Skräck)

Att fastna i en dröm

Novell av Klas Stenborg

Nu menar jag inte drömmar som när man drömmer om att bli rik eller berömd, utan drömmar som man upplever under sömnen. Detta kommer vara som ett slags reportage om de gånger jag fastnat i mina drömmar och varit medveten om det och inte kunnat ta mig ut därifrån. Mycket obehagliga har dessa erfarenheter varit, och jag är glad över att de inte sker lika ofta som de gjorde förr.

Den första drömmen av detta slag som jag kan minnas var när jag drömde om att jag skulle sova, eller nåt åt det hållet. Jag minns att jag låg i sängen och somnade, sedan vaknade jag. Jag låg kvar i sängen och kunde inte röra på mig. Jag tänkte att detta var mycket märkligt, varför kan jag inte vakna. Sedan blev jag på något märkligt sätt medveten om att jag sov på riktigt. Jag var så medveten om att jag befann mig i drömvärlden och jag kunde inte vakna så jag fick panik i drömmen. Jag låg där och försökte stiga upp, jag till och med grät i min dröm. Jag var så rädd och ledsen över att jag inte kunde vakna. Och jag undrade hur länge jag skulle vara fast i denna drömmarnas värld. Sedan vaknade jag till slut efter vad som kändes som en evighet och en våg av lättnad sköljde över mig. Jag tänkte att detta vill jag absolut aldrig vara med om igen.

När jag låg i sängen och skulle sova så var jag orolig att jag skulle uppleva dessa drömmar igen, att jag skulle fastna i drömvärlden. Och ibland så hände det att jag gjorde det. Men till tröst kan jag säga att den första upplevelsen var värst. Tiden som jag spenderade fast i drömvärlden blev kortare och kortare med tiden.

Så kom nästa dröm, när jag som mest oanade den. Då var jag på en Finlandsfärja och skulle av någon anledning röka cigariller i min hytt. Drömmen gick på som vanligt och då var jag inte fast, och jag var ännu inte medveten om att jag var i drömvärlden. En annan scen som jag kan minnas är att jag var utanför på däck och kollade ut mot de utsträckta havet på kvällen. Detta minne är mycket vagt så jag minns inte många detaljer.

Sedan kom det, själva medvetenheten. Den kom över mig och överraskade mig precis när jag skulle njuta av min cigarill. Jag är inte alls bra på att röka cigariller, det ända som händer är att jag bränner tungan och hela upplevelsen blir bara pannkaka. När jag blev medveten var det första jag tänkte, I
inte nu igen, jag vill inte vara med om detta igen. Paniken kom över mig och efter en stund så lugnade jag ner mig. Jag försökte att vänta ut drömmen, eftersom jag visste att den till slut skulle ta slut även om det alltid kändes som en evighet.

Jag blev allt bättre och bättre på att vänta ut dessa outhärdliga, obehagliga och otrevliga drömmar och jag tackar gudarna för att det inte händer hemska saker i dessa drömmar. Jag är så glad att jag inte blir jagad av hemska monster i dessa drömmar utan istället så röker jag en cigarill utan att bränna mig, eller så ligger jag i sängen eller gör något annat vardagligt. Men jag fick en överraskning en dag, en mycket vidrig överraskning i form av en dröm.

Jag la som mig vanligt och hade inte upplevt dessa drömmar på ett tag så jag var säker på att det är över nu, att jag inte längre behöver oroa mig. Och när jag somnade så drömde jag något som jag inte minns. Men sedan långt in på drömmen så blev jag medveten igen. Jag tänkte inte nu igen. Aja jag får väl vänta ut denna dröm.

Men till min förtret så var denna dröm ingen dröm om Finlandsfärjor eller något sådant, utan i denna dröm fanns det en otäck överraskning som lurade bakom nästa hörn. I drömmen var jag fast i kista galleria och det var en mycket märklig variant av gallerian. Jag föddes på 90 talet i kista och bodde i Husby, och jag minns den gamla gallerian något ännu idag. Det var som en blandning av gamla kista och en mycket underlig tolkning av den moderna gallerian.

Och så kom det. Jag var jagad av ett monster, det var en häxa som hade två utstickande ögon och en rund mun utan läppar, och tänderna var vassa. Hon hade tunt hår och hon kutade med ryggen och hon såg gammal ut. Hon jagade mig i drömmen. Jag var inte längre på drömmens tolkning av kista galleria utan jag var i ett hus, med gångar i väggarna.

När jag var yngre, ca 10 år gammal, bodde vi i Norrland. Det fanns en nöjespark i en bit bort från där vi bodde och det var uppskattat av familjen, vi hade alltid kul där när vi var där. Och i ett av husen på nöjesparken så fanns det gångar i väggarna. Jag misstänker att drömmen utspelade sig i detta hus.

Jag var jagad av häxan i dessa smala trånga gångar i huset. Jag var skräckslagen och försökte gömma mig. Jag gömde mig i ett litet vrå i de trånga gångarna, och jag hörde hur hon kröp förbi mig, jag låg där helt stilla. Hon började ropa på mig och sa att hon inte skulle göra mig illa. Jag visste att det var skitsnack och jag hoppades bara att drömmen skulle sluta.

Hennes ansikte dök upp framför mig och hon ropade, Där är du! Hon tog tag i mig och släpade mig genom gångarna medan jag försökte kämpa emot. Hon släpade ut mig ur gången och jag tänkte att nu kommer jag dö. Och så plötsligt vaknade jag. Jag var så lättad att drömmen var över, jag har nog aldrig varit så lättad innan.

och nu när jag skriver i denna stund har dessa märkliga drömmar försvunnit, jag har inte upplevt en sådan dröm på väldigt länge. Och detta är jag mycket glad över eftersom jag började utveckla något som skulle kunna liknas vid en fobi mot att sova. Jag hoppas verkligen att jag slipper dessa drömmar framöver och att du, min käre läsare, också slipper dem.

Klas Stenborg

Hej, jag bor i södra Stockholm. Är 27 år gammal och älskar litteratur, natur och lite annat smått och gott. Om ni får mardrömmar av mina noveller så är jag nöjd, då känns det som att jag har gjort allt jag kan från mitt håll.
Klas Stenborg är medlem sedan 2022 Klas Stenborg har 8 publicerade verk